Picture of Jenny Damm

Jenny Damm

blindbyten, (och) en utmaning…

Det är just nu en diskussion på agilitylistan om blindbyten. Sådant tycker jag är mycket intressant o givande! Frågan började med vilka som använder dem o om det finns i nå’t system, samt var man kan finna dokumenation om dessa byten. För er som inte följer agilitylistan, här är mitt inlägg i debatten:

”Jag har ett handlingsystem där blindbyten ingår o där inga missförstånd inträffar om man tränar och visar på rätt sätt. Det har skett två ggr att mina hundar har sprungit bakom ryggen ”oanmälda” o det var när jag hade fått fel, ”lagt av” o bara skulle springa i mål, m. a. o. jag visade inga signaler alls. Det har aldrig blivit fel i en bana för att de har missuppfattat min handling o korsat bakom mig utan att det har varit meningen! Jag är fövertygad om att man kan ha ett säkert system med blindbyten inkluderade.

Jag anser att blindbytesignalerna är mycket naturliga för hunden och jag vill alltid använda mig av o utnyttja fördelarna med sådant som hundar reagerar på naturligt, istället för att träna bort det. Så istället för att undvika ser jag till att förare o hund förstår vad som betyder vad o att föraren förstår varför hunden reagerar som den gör. Sedan förstärker jag de naturliga signalerna.

I mitt system kan jag använda blindbyten utan att jag behöver ge avkall på något annat, men jag blindbyter inte på måfå o hipp som happ. Jag har speciella, tydliga signaler o regler som ska följas, precis som i vilket annat byte som helst. Mina hundar får absolut inte korsa bakom ryggen hur som helst, utan bara när jag ger dem signaler för det.

Till frågan om dokumetation: Under året kommer det att komma ut en artikelserie i agilitymagazinet Cleanrun där jag detaljerat beskriver både mitt system o blindbyten, så där kommer ni att kunna hitta dokumentation om ämnet. Jag går även igenom blindbyten i mina DVDer.

Något som jag har uppmärksammat är att hundar med förare som är strängt emot blindbyten (tränat enl Greg) o aldrig har gjort det ändå drabbas av missförstånd, d.v.s. att de springer bakom ryggen. Så som jag beskrev tidigare; jag tycker att det är viktigare att förstå hur man vill utföra dem, hur man vill undvika dem när det är aktuellt, samt i vilka situationer de kan vara en fördel, än att förbjuda o träna bort en så naturlig o användbar signal.Jag ser fördelar med blindbyten i många situationer. De kan ge ett bättre flyt, vara mjukare för hunden, göra föraren snabbare, underlätta för dåliga knän, vara motivationshöjande… mm…dessutom är de riktigt häftiga att utföra! :o) O för mig känns det mycket främmande att avstå från något som kan utveckla o vara en fördel. För mig gäller det att fullt ut förstå hur o varför hundar reagerar på oss som de gör, få dem att vilja samarbeta o sedan hitta ett sätt att visa dem vägen som är tydligt, motiverande o säkert, alla finesser inkluderade!

Men allt detta är mina åsikter o mitt sätt att se på agilityträning, jag påstår inte att några andra ideér är fel. Jag gillar mångfald, tänk vad tråkigt om vi alla hade gjort likadant hela tiden… ;o)”

Ja, blindbyten är en utmaning att börja med om man aldrig har gjort det tidigare. Men jäklarns vad de är häftiga!

Nu till en annan utmaning. Fick den från Hanna Carlsson med lilla Janis.

Gå in i mappen: Mina bilder på din dator.Gå till den sjätte mappen och därefter väljer du det sjätte kortet. Visa den bilden i din blogg och skriv något om den. Invitera sex stycken nya att vara med på utmaningen. Länka till dem och låt de veta att de är utmanade.

Här kommer det 6:e fotot i den 6:e mappen:

Haha, pappa Elvis leker med sin son. Helt otroligt att jag har lyckats fånga detta på bild. Det händer nämligen inte så ofta… Hittills endast två gånger, den på bilden o här om dagen. Leken brukar vara i högst 30 sek – tills pappan kommer på vad det är han egentligen håller på med o då låtsas som att ingenting har hänt… ;o)

Jag skickar vidare uppgiften till:

Andreas med sin blogg som alltid är ett nöje att läsa!

Maria med Elvis fästmö Smilla, vi får väl se om hon har nåt annat än valpbilder… ;o)

Min bästa Elin uppe i Mosseland

Britt o solstrålarna, som jag träffar alldeles för sällan…

Veronica med alla sina duktiga jyckar

Imorgon är det tävling i ett ridhus i Oskarström, två stycken hoppklass 1, så det är alltså bara Ogge som får tävla. Det ska bli väldigt roligt o framför allt spännande att se om min klass 1-träning har gett resultat… I Oskarström ska även syskonen Janis o Neil tävla. Det blir Neils debut! Jag hinner tyvärr bara vara med i en klass för sedan bär det av till Malmö o musikalen Jesus Christ Superstar! Det är en av mina 30-årspresenter…den som spar han har! ;o) Efter musikeln blir det troligtvis middag o melodifestivalen i Malmö. Jag ser verkligen fram emot morgondagen!

Trevlig helg!