Idag är det självaste doppareda´n! God jul på er allihop! Tyvärr saknas den sötaste lilla hunden i soffan… Första julen utan Francan… :o(
Jag hade tänkt att hinna rapportera lite från Danmarkstävlingen men det får nog bli imorgon… Det har varit fullt upp här med allt möjligt de senaste dagarna så bloggen får vänta lite med ett längre inlägg. Nu tänkte jag mest tacka för alla fina julkort o förstås önska en riktigt skön jul! Ta hand om er, hundarna o alla nära o kära. Kör försiktigt om ni är ute på vägarna o njut av allt mys på julafton. Kom ihåg Kalle klockan tre o det viktigaste av allt, kom ihåg att sätta ut gröt till tomten!
Själv är jag glad att jag sitter här inne idag… Felix tokiga moster skulle ta med honom på en promenad med ficklampa i skogen igår kväll… vi gick rakt in i skogen, över stock o sten o vi kom längre o längre in. Det var tidvis väldigt tät skog o det var ju mycket spännande att gå där mitt i mörkret! Axl o Felix var som ler o långhalm som vanligt. Lika galna båda två, upp på alla stora stenar o sedan satt de där o myste på toppen innan de tog sig ner på något tokigt sätt… Efter ett bra tag bestämde vi oss för att vända hemåt… hm, vänta nu, var är hemåt…? Jag hade faktiskt inte en aning! Allt såg likadant ut o stigarna hade vi ju lämnat för länge sedan! Skogen var tät o det var kolmörkt ute, bara ficklampans sken lyste upp precis runt oss. Jag gick lite på måfå var jag trodde var åt rätt håll… Felix o Dante började ifrågastätta om mostern verkligen visste vägen hem. Eh, jadå, vi ska nog snart va hemma…försökte jag övertyga dem. Men efter ett tag började jag själv tvivla. Shit, tänk om vi verkligen inte hittar hem! Det är en stor skog o vi kanske bara går i cirklar dessutom… Till slut hade jag inte en susning om vilket som var rätt håll. Jag började fundera på att ringa min syster o att hon skulle kolla med polisen om de kunde spåra min mobiltelefon… Herregud, vilken moster man är. Tänk om Felix fick sitta där i skogen hela natten o missa julaftons morgon! Jag försökte att behålla lugnet men jag kan väl erkänna att jag var lite småorolig. Jag kopplade Lotus o bad honom att gå hem. Han jobbade på målinriktat genom skogen, men han valde ju inte direkt de smidigaste vägarna. Genom mossar o snårskog o jag trodde faktiskt inte att han var på rätt spår… Men efter många om o men o lång tid såg vi äntligen ett ljus skymta mellan granarna, lycka! Vi fortsatte mot ljuset o tog oss igenom en träskmark o upp för en stupande backe. Civilisation! Vi var räddade, underbart. Det var en bit att gå tillbaka men vi visste i alla fall var vi var. Dyngblöta om fötterna tog vi oss hem från vårt äventyr till en orolig mamma. Syster hade ringt mi sex gånger men min telefon hade visst varit på ljudlös… ;o) Hm, lite spänning såhär inför julen är väl alltid kul…?! Ja, Lotus räddade oss ännu en gång o polisen slapp lägga sina resurser på en tokmoster som hade lurat ut sina vänner i skogen.
Ni kan också få roa er med en liten filmsnutt… ;o)
Julkram från Jenny & hundarna
