Picture of Jenny Damm

Jenny Damm

Vilken vecka!

Förra helgen kom först Ölänningarna på en halvdagskurs med deras veteraner o nytillskott. Vi hade en härlig träningsdag om man bortser från regnet. Ibland kan man ju undra alltså… det verkar som att vädret på något sätt hänger ihop med de som tränar här, vissa har i princip alltid sol o andra verkar då har nytta av regnkläderna när de kommer hit. Kanske borde föra någon slags statistik som SMHI kunde jobba vidare på så småningom. När ö-borna hade lämnat Slättelynga var det dags att förbereda för nästa långväga gäster.

Joakim o Johan hade tidigt på morgonen börjat sin drygt 100 mil långa resa för vårt mycket finurliga träningsutbyte. Jag skickade ett sms på morgonen o frågade om de hade kommit iväg o om allt var bra. Jag fick tillbaka ett kort ”jo”, norrlänningarna var på väg… ;o) Deras resa hade gått bra o fram på kvällen kom de äntligen. Ibland ser man fram emot saker lite för mycket så att förväntningarna liksom inte kan infrias, men så var definitivt inte fallet denna gång. Det blev om möjligt ännu roligare o mer givande än vad jag hade hoppats på! Vi planerar redan en uppföljning. Vi ägnade lördagskvällen åt träningsfilosofi o andra intressanta diskussioner o inte förrän in på småtimmarna kom vi i säng. Vår plan var att utnyttja dygnets alla ljusa timmar till träning så det var till att stiga upp tidigt. Klockan 07.00 var Joakim färdig med frukosten o då skulle vi vara klara o hundarna rastade. En halvtimma senare var vi ute o redo för första vallpasset, sedan begav vi oss till agilitybanan. När vi var klara där tog vi oss en promenad hem o åt lunch. Vidare ut till fårhagen igen, promenad till agilitybanan o när det var mörkt körde vi hem, åt god mat o snackade vidare till långt efter spöktimmen… Så såg våra dagar ut o det var sannerligen ett intensivt o späckat schema, sova bestämde vi oss liksom för att göra en annan gång… Joakim jobbade på med kameran o han är ju så bra på att fota, har lagt upp ett speciellt album från vår träning med fler foton.

Vallträningen
Johan är fantastiskt duktig på hundträning i allmänhet o vallträning i synnerhet. Det var grymt kul att få ta del av hans träningsfilosofi o få så mycket o intensiv hjälp. Jag var ömsom frustrerad o ömsom glad som en tok över träningen o utvecklingen. Men passen slutade alltid med att jag var nöjd o sugen på nästa pass, det såg Johan liksom till. Jag tränade både Ogin, Axl o Elvis. Lotus fick vara med på ett hörn som den både hjälpsamme o störande gamla vallhund han är, mest hjälpsamme faktiskt :o). Unghundarna är så otroligt olika o det är verkligen roligt o givande att träna två så skilda hundar samtidigt. Men jag har insett att jag måste vara väldigt lugn med båda för att det ska ge resultat. Axl blir uppstressad o springig om jag blir irriterad eller arg o Ogin vill helst gå hem om han inte gillar stämningen. Det utvecklade mig supermycket för i vallningen har jag lättare att bli frustrerad o irriterad än i agilityträningen, vilket säkert beror på att jag inte har lika bra koll på vallträningen.

Johan tyckte att Axl nog var den som gjorde störst framsteg under våra träningsdagar o det håller jag med om. Idag när jag var o tränade första passet sedan de åkt hem kändes det hur kul som helst. Han känns lugn o harmonisk o de gånger han faller tillbaka i sitt spring blir färre o färre o de går nu lätt att bryta honom igen. Han är en öppensinnad hund som lätt går att få kontakt med. Flanker o ”hämtbågar” är det inga problem med, det som jag behöver jobba vidare på är drivning o närarbete. Men det känns som att jag med hjälp av Johan utarbetade en bra plan för hans träning, så det är bara till att jobba på!

Ogin har mycket mer eye än Axl o är lite svårare att få kontakt med bort från djuren. Han skulle kunna driva får till världens ände eller bara ligga o hålla dem i ett hörn i en vecka utan problem, det är liksom hans grej… Med honom blir det till att variera träningen, börja sätta kommando på allt o försöka jobba lite mer praktiskt. Jag ska försöka lösa upp honom lite så att han kan släppa djuren i flanker o utgångar. Men han är underbart lugn i alla situationer o hans känsla med djuren gillar jag mycket. Så får jag bara honom att gå lite djupare i upptaget o som sagt släppa djuren lite mer i vissa situationer så kommer det nog att bli mycket bra.

Med Elvis jobbade vi framförallt med tempoväxlingar. Sedan var det mycket träning på min tajming o att läsa djuren. Det behövde jag förstås träna på med alla hundarna… Elvis är en underbar hund att valla med o när det flyter är det en fantastisk känsla, det gäller bara att vara konsekvent o att ha tummen i ögat på honom. Vi börjar så smått hitta tillbaka det fina samarbetet nu när jag har kommit igång med träningen igen.

Johan vallade en del med Jimi (t.v.) o det var riktigt kul att se honom in action. Han är en häftig hund, cool-lugn i alla lägen i vardagen o i all träning jobbar han på som bara den men behåller alltid lugnet.

Johan tränade också sina egna hundar, Grace o Ross (t.h.) o bara det lär man ju sig mycket på. Det var häftiga hundar o med en duktig husse!


Agilityträningen
Det är alltid roligt att träna någon som från början har ”rätt” tänk vad det gäller hundträning, även om både Johan o Joakim är ganska gröna inom sporten så tog vi älgakliv framåt för varje pass. Vi började med grunderna i handlingen o de fick teoretiskt o praktiskt köra igenom innersvängar, bakom- o framförbyten. Jag förklarade o visade lite med mina egna hundar o snart hade de ganska bra koll på linjer, pusselbitar, armar, fötter, axlar, fart o rörelse Hundarna svarade kanonfint på alla signaler, så det hängde liksom på hussarna ;o). Efter hand gick vi igenom diskriminering av tunnelingångar, bakombyten i tunnlar, kontaktfält, staket, blindbyten, vikten av att träna på små skillnader samt att ofta förstärka signaler med belöning. Ganska snart fick de göra kortare kombinationer o till slut hela små banor. Agilityträningen var minst lika rolig som vallträningen o det är en tillfredställelse när man känner att förståelsen börjar komma om hur man kan påverka hunden o hur man kan balansera signalerna.

I onsdags efter ett kortare vallpass tog jag med dem på en härlig långrunda i Slättelyngaskogarna så att de inte behövde ha så mycket spring i benen när de skulle sitta i bilen i drygt 12 timmar. Solen sken o höstlöven visade sig i sina vackraste färger. Jag släpade upp dem på ett berg för att kolla på fantastisk utsikt o så försökte jag lära dem ett o annat om svampar när vi ändå var ute. Ok, jag är tidsoptimist o rundan tog kanske lite längre tid än beräknat, men skönt var det! När vi hade tagit ett deltagarfoto o slängt i oss lite fika vinkade vi av våra vänner från Norrland. Alltid tråkigt när något tar slut men vi påbörjade tankarna om en uppföljning, så det blir till att se fram emot den. Nu är man fullmatad med inspiration o kan nog leva på den ett tag. Jag åkte ut till banan o körde ett agilitypass när de hade åkt, hade visst inte fått nog av den varan… ;o)

Idag har Nancy varit här o som vanligt har det varit sol, skönt att hon alltid tar med sig den! Lilla Jojo är strålande duktig, en riktig naturbegåvning. O så har förstås Nancy gjort ett bra jobb med henne, roligt att ha dem här! Efter träningen gick vi o bollade lite ideér om ett spännande projekt som vi har på gång här… jag återkommer med mer info så småningom!

Imorgon kommer mamma, syster, Lisa o Felix på helgbesök. Det har blivit tradition att träffas i samband med Halloween så det blir till att dekorera huset med spindlar, nät o annat scary innan de kommer imorgon. Jag tror också att jag har hittat ostronmussling o jag har sparat dem så att Lisa o Felix kan vara med o plocka denna naturskatt, de älskar nämligen att plocka svamp, precis som sin moster :o).

Trevlig helg allihop, på söndag blir det vintertid, glöm inte det!