Bild av Jenny Damm

Jenny Damm

Gänget samlat!

Axl är tillbaka igen. Marie ansåg att han inte mådde riktigt bra och eftersom det inte fungerade helt så beslutade vi att jag skulle ta hem honom. För övrigt har Axl haft en jättebra tid hos Marie, han har fått bra träning o blivit väl omhändertagen på alla sätt! Nu har jag haft honom här hemma i snart två veckor o han mår bra. Jag har varit med honom hos min sjukgymnast Birte o hon tyckte att han var jättefin i kroppen. Det är riktigt roligt att ha honom hemma igen, han har ju humor den hunden alltså! När han var klar hos Birte skulle han runt o undersöka allt i rummet, nyfiken som han är. Han gick in i vattenmaskinen för att kolla o jag tror att han kände att det brukar vara vatten där för han var väldigt intresserad. Birte satte på bandet lite sakta o det var ju kul! Sedan provade vi med lite vatten också o då var det verkligen party! Birte hade aldrig sett nåt liknande innan, de flesta hundar brukar vara rädda för både bandet, ljudet o vattnet i början, men inte Axl. Kolla in filmen!

Jag har ännu inte bestämt hur hans framtid ska bli. Jag ska ha honom här hemma ett tag o dyker det upp ett bra o lämpligt hem så kanske han får flytta dit. Men det är ingen brådska o jag ska utvärdera honom o hans träning nu framöver. Jag har testat lite agility med honom o han är duktig. Det märks att han har blivit lite äldre o att han har fått bra träning, för nu är det ännu mer tryck under tassarna på honom. Jag har också vallat med honom i två dagar o det tror jag verkligen är hans grej. (OBS, bildernas kvalitet är kanske inte alltid tipp-topp… lite svårt att träna o fota samtidigt…) Dels så utvecklades han sisådär en 500% från den ena dagen till den andra o så kändes det som att hela han blev mer harmonisk av träningen. Att han på något sätt visste var han skulle göra av all sin energi. I måndags höll han på att explodera innan vi kom in till fåren. När jag hämtade dem med Elvis satt han bunden i staketet o det lät som att någon satte kniven i honom. Jag hade ingen kontakt med honom o jag kände att det var lönlöst att försöka få det också. När jag släppte honom röjde han rejält men efter ett tag lugnade han ner sig o så började den lille vallhunden att tänka mycket bra. Till slut kunde han klara att behålla lugnet även i riktigt svåra o trånga situationer, jag var synnerligen imponerad av utvecklingen. Det kändes riktigt roligt o jag bestämde mig för att ta ett pass till dagen efter. Sagt o gjort, nästa dag gick vi åter ut i hagen. Denna gång stod han lugn som en filbunke medan Elvis hämtade fåren, ingen stress alls. Inne med fåren var han också en helt annan hund. Jag trodde faktiskt att han skulle vara mer upphetsad i början men han hade huvudet samlat med en gång, riktigt kul! Han känns också mycket mer harmonisk i vardagen o på promenader mm sedan han har fått valla. Så efter det kände jag att oavsett vad som händer så måste han få utveckla o fortsätta med vallningen!

Lotus o Elvis bryr sig inte nämnvärt om att det är fyra medlemmar i flocken igen men Ogin o Axl är som ler- o långhalm. Vilket för övrigt är ett ganska lustigt uttryck o jag kollade upp varför man egentligen säger så, Wikipedia: Uttrycket som ler och långhalm betyder att två saker (människor etc) hör starkt ihop.
Uttrycket kommer från äldre tiders tillverkning av tegel, då man arbetade samman lera och halm, som sedan var hårt sammanfogade (svåra att skilja åt)
.
Intressant :o) de är så söta ihop o gillar verkligen varandra. På kvällarna ligger de i soffan o myser.

Vallträning med Ogin
Det har även hänt grejer med Ogin i fårhagen. Han har utvecklats betydligt o det är jätteskoj att träna honom. Axl o Ogin är väldigt olika i vallningen, Ogin är känsligare, bättre på att driva o har mer stil medan Axl har mer naturligt avstånd runt fåren. Ogin har ett naturligt läggande som jag uppskattar, för med Elvis har det varit ett evigt tränande. Visst måste jag träna det med Ogin också men det känns som att han har det mer naturligt i sig o han bokstavligen slänger sig ner med huvudet i backen. Han har också ett mycket fint upptag bakom djuren o känner av dem väl. Om en tacka vänder upp mot honom bara stannar han o tittar på henne tills hon vänder sig igen. Det som framför allt behöver tränas är avståndet i utgångarna o att sätta kommandon på allt, för det har jag inte börjat med ännu. Det ska bli så kul när Johan o Joakim kommer för vårt lilla träningsläger!

Jag måste också försöka hitta någon helg som jag kan tävla vallning med Elvis. Det var ju ett tag sedan nu men det är så mycket som ska hinnas med. Men det vore roligt nu när jag har kommit igång med träningen mer igen.

Tävling i Bjuv
I lördags var det agilitytävling i Bjuv. Det var de individuella klasserna + två lagklasser. Bamses vänner var först ut o det var en aning stressigt till start. Vi satte skräck i konkurrenterna med fyra disk… Sedan var det dags för det individuella agilityloppet. Det var Åsa Wrede som dömde o hon hade lyckats konstruera en rolig bana där man verkligen fick se till att hålla igång fötterna från början. Starten bestod av en treadle, sedan balansen o efter det en makarontunnel där de förstås skulle in i den bortre ingången. Jag insåg att man fick se till att springa om man skulle hinna med o trycka dem till tunneln. Sagt o gjort, det var bara till att lägga in spurten direkt när jag kände att han kom in mellan 1an o 2an. Det gick fint. Sedan var jag både fokuserad o ofokuserad på samma gång på något vis… märkligt. Jag trillade i en sväng men jag kom snabbt på benen igen, så det påverkade nog inte loppet. Sedan, strax innan slutet hade jag planerat att göra ett blindbyte. Men av någon anledning sprang jag till fel punkt o glömde av min planering för en sekund. Då fick jag improvisera o göra bytet där istället… Det gick hyfsat bra, lite stor sväng bara. Men sedan gick i alla fall resten som planerat. Så alltså, jag hade ju bra fokus som kunde lösa de små missödena på ett bra sätt men man kan ju fråga sig varför det blev så från början… Vi vann till slut klassen :o)

I den andra lagklassen var vårt lag i stort sett lika grymma, diskar o fel om vart annat. Jag kan i o för sig inte skylla på Elvis (som vanligt…) att det blev fel. Det började med två hinder, en tillbakasväng o så 90 graders vinkel in i slalom. Han fick en bra sväng men sedan stod jag still o svängde honom runt mig så att han hamnade typ i tredje porten, inte alls planerat o väldigt osmart. Jag tog om det från hindret o när jag bara rörde mig lite så att han såg slalom var det inga problem. Resten av loppet gick som på räls.

I det individuella hopploppet gick jag på banvandringen o påpekade för en av mina elever att det var viktigt att hålla kvar handen på ett ställe där de skulle ta ett hinder på utsidan. Det är ju bra om man själv gör det sedan också. Men nix, jag ryckte bort handen o var tyst så Elvis kom förstås tillbaka utan att hoppa. Duktig hund. I slutet rev han också på en raksträcka o då stannade jag o plockade upp pinnen så att det blir samma regler på tävling som träning. Sedan fick vi ett bra o positivt avslut.

Jag fick också köra Ina i hopploppet för Nettan var trött o hade ont i huvudet så hon ville stå över. Det är ett rent nöje att köra den lilla sommarvinden som svänger på en femöring. Det gick mycket bra men på tre ställen blev hon lite tveksam o det krävdes lite mer än vad jag är van vid för att få henne att hoppa. Två gånger var det i en tajt sväng då jag först höll henne lite för mycket o en gång var det i en raksträcka dör hon skulle rakt fram i en tunnel o passera hinder på sidorna. Jag blev lite efter o matade på med tunnelkommandot o det tog ett tag innan hon var säker o släppte på tunneln. Men det blev ändå en hyfsad tid o det slutade med cert o en fjärdeplats, det var inte fy skam med alla duktiga ekipage som var med.

Sammanfattningsvis så var jag ändå ganska nöjd med dagen. Elvis var jag väldigt nöjd med bortsett från rivningen. Mig själv var jag nöjd med åtminstone vad det gällde planeringen. Jag valde att göra ganska många blindbyten o alla dessa kändes mycket bra o smidiga. För varje gång känns det säkrare o mer självklart o framför allt är det kul! Hundarna trivs också med det verkar det som. I hopplagklassen valde jag ”stakethandling” på flera ställen o det blev också väldigt bra. Tidigare har han kunnat riva i lite svårare sådana situationer, men det verkar inte alls vara något jag behöver oroa mig för längre.

Kurs i Hässleholm
På söndagen väckte jag Nettan i ottan o vi tog en skön skogspromenad innan kursen skulle börja. Sedan var det full fart på klubben i Hässleholm hela dagen. Mest var det kända ansikten men också några nya. Det blev träning på att se linjer, att våga släppa hunden för att komma till nästa situation, blindbyten, slalomingångar mm. Det blev en intensiv, positiv o lyckad dag, Tack Hässleholm!

Råttor o regn
Idag regnar det… det fina höstvädret har förhoppningsvis bara tagit en tillfällig paus. Jag har ett dilemma här hemma just nu, grannarna med lång svans o vassa tänder har börjat flytta in i stugvärmen. Troligtvis har en rackare dött bakom diskbänken eller nåt för det luktar illa o jag får inte bort det hur jag än städar. Men jag kan glädja mig åt att det verkar vara möss o inte råttor i alla fall. Men på tal om råttor så läste jag något riktigt intressant i senaste numret av National Geographic. En belgare vid namn Bart Weetjens började i slutet på 1990-talet att dressera råttor till att hitta minor. Kolla in deras hemsida, man kan även adoptera en råtta o på så vis stödja arbetet med att bl a röja minor! Just nu arbetar 30 gambianska hamsterråttor med minröjning i Mocambique. De har hittills sökt av 600 000 kvm med sitt mycket goda luktsinne, visst är det häftigt! Bart Weetjens lär även råttor att identifiera tuberkulos i människors saliv o han har fler planer om uppgifter till råttorna, att t ex hitta jordbävningsoffer. Snacka om att han ger råttorna en chans att förbättra sitt rykte. Jag har faktiskt också läst om råttagility i Borås tidning för ett par månader sedan. Se upp hundar, snart kanske ni blir arbetslösa, det verkar vara ett billigare alternativ med råttor om inte annat…
Jimi godkänd!
I helgen gick Johan Lindahl vallprov med Jimi o som nu kan titulera sig äkta vallhund med friröntgade höfter o hela kitet! Grattis, grattis!