När mitt marsin Norpan dog, så ville jag inte ha något nytt marsin, för ingen kunde vara som Norpan. Då fick jag istället min första egna hund, en jackrussel som fick heta Frances Bean, efter Nirvana’s sångares dotter. 

Det var med henne jag började träna hund på riktigt och eftersom att hon var en terrier, så hade hon ganska mycket egen vilja. Men jag hade en vision om att hon skulle kunna gå lös överallt och att hon skulle bli en kompis att kunna ha med sig överallt. Efter mycket träning och många gråa hår, blev det så. Och hon var med mig hos kompisar, i stallet, på jobbet, i stan och vart jag än gick. 

Jag tränade spår, lydnad, tricks och agility med Frances, men hennes agilitykarriär blev inte så lång pga ryggproblem. Hon var en väldigt rolig och egensinnig liten hund, som lärde mig massor om hundträning. 

Olivia var mammas hund och hon var en russel med stamtavla i JRTC of GB (Jack Russel Terrier Club of Great Britain). Mamma började träna lite agility med Olivia men jag tog snart över träning och tävling med henne, för hon var en duktig och rolig liten terrier. Hon tävlade i klass tre och fick några fina resultat. Men sedan flyttade jag hemifrån och då var det svårt att få till regelbunden träning, så där tog min terrier karriär dessvärre slut. 

Men jag är mycket svag för terriers och några av mina roligaste minnen som instruktör är ifrån JRTC of GBs sommarläger. Det var alltid en vecka full med skratt och tokigheter. Och det var både hundar och ägare som bidrog till detta.