Jenny Damm

Jenny Damm

Tue, 06/23/2009 – 12:32

Så kan man sammanfatta mitt resultat på SM. Jag har blandade känslor efter årets SM. Jag är jättenöjd med både min o Elvis insats. Jag är nöjd över min egna mentala laddning o fokus, nöjd med banorna (OBS! individuellt large) o min planering på banvandringarna. Superglad över att jag överhuvudtaget kunde tävla med Elvis. Otroligt imponerad över hans fokus med tanke på att han har sprungit totalt fem lopp o i princip inte tränat alls innan SM. Nöjd över att jag vågade satsa offensivt. Jätteglad att jag hade bästa totala tid, med ganska god marginal. Sedan var det tyvärr en liten detalj som jag inte var så nöjd med då. Kontaktfältet på A:et. Tänk att en liten tass kan vara så avgörande… Jag är ju som sagt väldigt nöjd med det mesta men också otroligt irriterad på den där himla femman vi fick! Jag vet faktiskt inte varför han hoppade, det känns inte som ett problem vi brukar ha o i de två agilityloppen som han har kört sedan operationen har han varit otroligt noggran o verkligen väntat på mitt släppkommando. På gungan o balansen gjorde han precis som han brukar. Men inte på A:et dessvärre… :o( Visst kan jag tänka mig att det har med obefintlig träning att göra… Han kanske var för laddad efter all vila…? Nja, men för övrigt har han varit 110% lyhörd o fokuserad, så det vore ju konstigt om han skulle vara det bara på just A:hindret i just det loppet… Jag kunde ju ha dragit i med ett ”stanna” eller nåt… Visst, men eftersom han brukar göra det bra o han har gjort det i de två lopp han kört innan så kändes det inte som ett riskmoment. Visst, jag kunde ha tränat på det A:hinder som stod i kanten på uppvärmningsområdet… men som sagt, jag såg det inte som en risk o han borde kunna sina kontaktfält… Så efter mycket analyserande så kan jag bara komma fram till att det möjligen var lite ”studsigt” (kedjan var slak o det såg ganska brant ut) så att han upplevde det som konstigt (han skällde till lite frustrerat precis innan han hoppade av) o att det inte var som det brukade för honom, o/eller att det helt enkelt råkade bli fel, utan någon speciell orsak. I de flesta andra finaler o viktiga tävlingar brukar det alltid vara jag som klantar mig på diverse onödiga sätt. Men denna gången var det faktiskt inte det. Typsikt att min hund ska göra fel just när jag bestämmer mig för att slå till med bra fokus o bra planering… ;o) Men, jag är som sagt egentligen mycket nöjd med Elvis insats o som vanligt är det som en dröm att få köra med honom. Och visst hade jag en snygg tröja, inköpt speciellt för helgen ;o)

I hopploppet hade vi fått startnummer 65, det innebar alltså att jag var absolut sista hund att köra på lördagen så det blev en ganska lång väntan. Men det var ändå ganska ok, jag roade mig med att titta på alla de andra loppen i ganska lugn o ro. Kände inte att jag var så nervös utan försökte spara på energin o laddningen till loppet. Det var en helt ok bana, ganska rolig t.o.m. Ganska klurig start, svår slalomingång, passage där man tjänade på att släppa i slalom, bakombyten o fel tunnelingång. Jag älskar fel tunnelingång :o) det är ju något som jag har tränat ganska mycket o jag litar på Elvis till 110% där, inget krångel, bara kalla på honom o vinkla lite, smack in i rätt ingång! Detta var de roliga delarna… Sedan kom slutet, en snäv sväng efter långhoppet, inte Elvis starka sida har jag fått erfara. Så där gjorde jag faktiskt en planerad stor sväng. Jag sprang helt enkelt rakt fram tills han landade (nästan i målhindret…) o svängde sedan. Jag visste ju att det skulle kosta tid men jag hoppades på att kunna köra in det i agilityklassen… Kom i mål felfri o tre tiondelar efter Sven o Flax som ledde. Visst är det alltid skönt att leda men att vara tvåa vara ganska ok det med, härligt att få ladda om o vara med i kampen om guldet igen!

I agilityloppet på söndagen var jag istället näst sista hund för dagen, lång väntan igen. Men jag gillade upplägget på årets SM, man hade chans att se allt o det är ju kul! Efter spännande lagfinaler o individuella small- o mediumfinaler så var det dags för oss igen. Jag gillade banan direkt med en snäv sväng i starten, ännu en fel tunnelingång, bakombyten, fördel att lämna i slalom o val mellan tunnel o balans. Nettan stod utanför o coachade, alltid skönt att ha någon att bolla med o som kan ta beslut när man själv velar. Jag kände mig otroligt bra laddad när jag gick in o det var en härlig känsla att köra loppet, i princip allt gick som planerat… förutom A:hindret då…

Jaja, bättre lycka nästa gång. Jag känner mig i alla fall otroligt taggad inför resterande del i landslagsuttagningen i Skutskär. Jag känner att båda hundarna har allt de behöver för att kunna prestera både här o med världens (!) konkurrens ;o), så om jag bara lyckas hålla kvar den goa laddningen jag hade på SM:et så ska det nog bli bra. Sedan skulle jag gärna vilja ta Ogins sista pinne i agility 1 i Skutskär med. Får se om laddningen räcker till det eller om jag ska be gravida Nettan springa… ;oP

Hur som helst, STORT GRATTIS ALLA VINNARNA SM 2009!

Det lustiga var att när jag kom hem så var det på måndagen ett mycket passande ordspråk i min kloka ord-bok för hela året. Här kommer det:

15 juni
Livets avgörande ögonblick – alltifrån vårt första andetag till våra största framgångar – har alla involverat någon form av kamp. Vi är de vi är idag på grund av att vi redan har kämpat oss fram till många segrar, och vi vinner så länge vi fortsätter kämpa.

Alltså… det är bara till att bryta ihop o komma igen, fortsätta kämpa! :o)

Nu till diverse saker sedan sist.

Bra o dåliga lopp.
Jag har presterat både några riktigt bra men också några mindre bra lopp under den senaste månaden.

Det började med Falkenberg dag 1. Elvis första lopp sedan operationen gick som på räls, bortsett från ett rivet långhopp :o( det är verkligen Elvis svaga punkt o ett grymt tråkigt fel. Med Ina gjorde jag ungefär en exakt likadan insats, bra lopp, rivet långhopp… I hopploppet överarbetade jag en threadle både med Elvis o Ina. Men Ina 2a o Elvis 5a eller nåt tror jag.

Dag 2 Falkenberg. Tävlade bara Ina o Ogin, tyckte att det räckte med en dag för Elvis. Ina vann agilityklassen o kom 2a i hoppklassen. Ag1 med Ogin blev bra vägmässigt men han rev :o( jag stannade honom o la upp bommen. I hopp2 glömde jag av banan totalt. Fick stanna upp o se mig omkring för jag hade gått vilse. O inte hade jag Lotus att fråga ;o) Skämt å sido, det var en fruktansvärd känsla o jag började bli riktigt orolig för mig själv. Det var inte första gången jag glömde bort banan på en kort tid… Hm…

Lund. Efter en rolig 25-årsfest var det bara till att stiga upp o göra sig tävlingsklar i ottan. Det började med hopp2 o jag o Ogge gjorde en väl genomförd insats som ledde till vinst! Denna gång kom jag ihåg banan men det var inte med den klarsynthet jag brukar ha. Dagen fortsatte med veteranklass för Lotus, hur kul som helst! Men stackarn fick nu hänga med på min ryckiga handlig då jag glömde banan igen… :o* det löste sig dock o vi kom felfritt i mål med en 2a-plats. Efter en lång väntan, som jag o Nettan slog ihjäl med en himla god o överdriven picknick, var det dags för ag1 med Ogin. Nu försökte jag verkligen skärpa mig med att komma ihåg banan… o det gjorde jag men jag startade konstigt o han rev första hindret.

Oskarshamn – landslagsuttagning del 1
Det började ju riktigt bra med en vinst i hoppklassen med Elvis. Ina gick oxå som tåget bortsett från en rivning.

Agilityklassen gick sådär. En riktigt svår men rolig bana, Elvis gick ur slalom konstigt nog. Jag hade ju kunnat följa med hela vägen men han brukar vara så säker på slalom. Har ju tränat slalom på alla möjliga sätt men jag hade visst glömt att träna när andra hinder stör, speciellt tunnlar. Har gjort det ett kort pass nu o jag tror han fattade grejen ganska snabbt :o). Ina gjorde en stark insats… jag trillade efter slalom o låg där o kravlade i gräset, försöker komma upp så snabbt jag kan o lyckas sedan faktiskt få in Ina i den rätta av tre möjliga tunnelingångar! Sedan ligger jag efter i tanken hela loppet o håller henne överdrivet på alla kontaktfält för att jag skulle få lite tid att tänka…. I mål kommer vi i alla fall, slutligen på en 2a-plats.

2a hoppklassen
En jätterolig bana igen o jag hade en bra känsla. Jag hade ett ställe där jag hade tre alternativ o jag bestämde mig till slut för ett framförbyte. Först ut med Ina, det gick som på räls ända till framförbytet… Shit! När jag vänder mig om inser jag att jag har gjort samma tabbe som på VM, glömt att planera bytet utifrån det jag ser… Jag hade ingen aning om var nästa hinder var så jag vänder mig om för att leta reda på hindret… under tiden fortsätter Ina framåt eftersom hon inte får nåt annat besked. Klantskalle till förare. Hur kan man göra samma miss på två viktiga tävlingar så kort efter varandra!!?? Jag säger då det, kanske jag kan ha lärt mig nåt nu? Med Elvis överjobbade jag till oxern så han blev helt osäker o försökte ta ett jämfotahopp över, det gick inte så bra… :o( Annars gick han kanon.

Ogin fick faktiskt sin 2a pinne i agility 1. Trots att jag nog gjorde den sämsta insats någonsin… Herregud, jag vet inte vad som flög i mig. Jag har lovat mig själv att aldrig göra så igen. Jag vet knappt vad som hände men jag överarbetade nog lite o så gick jag i princip runt banan… skärpning! Ogge fattade knappt ingenting men försökte tyda mina konstiga signaler o hoppade i princip jämfota över varje hinder… duktiga hund!

Sammanfattningsvis började helgen bättre än den slutade. Men jag har ju i alla fall ett bra resultat med varje hund o jag känner mig som sagt laddad inför Skutskär!

Ina dubbelchampion
Pågon av tävlingarna blev Ina även agilitychampion, tror att det var i Falkenberg. Duktiga duktiga lilla hund!! Hon ligger även 2a på årets agilityhundslista :o)

Jag har oxå hunnit avverka en veckokurs i Ribe i Danmark. Som vanligt hade vi en fantastisk vecka på alla sätt! Alltid lika roligt att vara där :o)

MidsommarIdag drar vi till Asker i Norge för en midsommarkurs. Det är en fortsättning på förra året, så det ska bli skoj att komma tillbaka.

Dela på facebook
Dela på email