Jodå, det har jag bestämt mig för att göra nu. Ganska omgående faktiskt. Det är ingen bra klubb och inte alls kul att va med. Vad handlar nu detta om då? Om min egen insats på NMet förstås o eftersom VM inte är allt för långt borta i minnet så känner jag att nu får det faktiskt räcka med klantigheter från min sida.
Förresten så blev det för sent att skriva igår, kom hem från Kungsbacka kl 22 o sedan hade jag bjudit Mats o Maria på middag så det blev till att laga lite mat när jag kom hem istället. Trevligt o mysigt hade vi :o).
Men vi tar det från början…
Jag, Åsa o Ingemar från klubben stuvade in oss i bilen o lämnade Falkenberg vid 13-tiden. Resan upp gick bra o som vanligt hade vi riktigt roligt i bilen! Vi mötte upp flera andra bilar i Svinesund o åt ihop. När vi kom fram till hotellet var det helt fullt på parkeringen o efter lite cirklande hittade vi en perfekt parkering, utanför ingången… ;o) Vi installerade oss, tog en promenad, gav hundarna lite massage o spelade in lite egenhändigt gjorda jullåtar på Åsas mobil innan vi somnade på kudden. Vi skulle ha en av inspelningarna som väckningsignal tänkte vi o vi diskuterade en stund om vi skulle gå upp 05.30 el 06.00. Ok, kl 6 skulle nog räcka.
Lördagen
Jag låg halvvaken ganska länge o väntade på att få höra vår fina jullåt. Plötsligt säger Åsa i andra sängen. ”Har de annan tid här i Norge?” ”Va, nä, vaddå?” Svarar jag. ”Klockan på TV:n är 7…” Fortsätter Åsa. ”…o det är den på min mobil med! Jag måste ha glömt att ställa den!” Reaktionen; upp ur sängen o asgarv från oss båda, haha typiskt när vi ansträngt oss så med vår nya väckningsignal! Jaja, det var bara till att göra sig iordning o sedan gå till frukosten, de flesta var färdiga o skulle precis åka… Hm, efter lite stress bestämde sig Åsa för att hoppa över första klassen, det skulle inte bli någon bra känlsa i ett sådant lopp.
När vi väl var där hade domaren gjort en inte allt för upphetsande hoppbana, starten var ganska ok med en sväng i början o sedan låg det en tunnel där de skulle passera första ingången o ta nästa (se banskissen blå siffror), sån’t gillar jag. Jag vet att Elvis är bra på det för jag har tränat det en del. Jag tog emot framför däcket och hade högerhandling ända till tunneln. Jag vet att det går snabbare om man bara kan kalla på hunden förbi ingång nr 1 o sedan släppa in den i nr 2, iställlet för att göra ett framförbyte med mig mellan hunden o tunneln. Det gick bra o resten av banan med, bortsett från att han kraschade in i ett dubbelhopp. Jag tror att det var för att han kom väldigt snett från en mur, han brukar aldrig ha problem med dubbelhopp annars. Men första loppet kändes märkligt, det var som att allt var på låtsas på något vis. Banan kändes liten o kort, hindren såg oproffsiga ut o mattan korvade sig rejält plus att den var väldigt hal. Jag kände det som att jag gick runt mellan hindren på den lilla banan… Hm märkligt.
Nästa klass var agility o det kändes som att det var lite mer yta o fart, tillsammans med svängar i den banan. Känslan blev vättre. I starten (se röda siffror) bestämde jag mig för att göra ett blindbyte mellan nr 2 o 3. Det var bara det att jag överarbetade mina ut-signaler på tok för mycket o för länge så Elvis fortsatte runt hela 2an liksom. Vet inte varför jag gjorde det, han är bra på att gå ut runt hinder så det var onödigt. Jag gjorde om det med lite mer lagom ut-signaler o då fungerade det som jag hade tänkt. Resten av banan flöt på bra o kontaktfälten satt fint. I en sekvens mitt i banan (se gröna siffror) funderade jag ett tag på vad jag skulle välja för typ av handling. Det slutade med att jag skickade mot tunneln o tog emot framför däcket med stakethandling, så att jag fick högerhandling upp på Aet. Jag hann gott o väl o vägen blev bra.
Så sammanfattningsvis kändes det hyfsat bra i loppen men organisationen, omgivningen (trångt o utställningshundar överallt), mattan o hindren bidrog inte direkt till att höja upp stämningen. Jag minns inte riktigt hur det gick för övriga svenskar men jag vet att Eva o Maja i alla fall vann båda sina lopp :o). Jo, det hände nåt konstigt med Annas Tilda med. Redan i första loppet hände det något i slalom. Plötsligt gick hon ur o sedan vägrade hon i princip att gå in igen. Anna försökt men kunde inte få henne till att ta slalomen. Vad var det som hade hänt? Antingen så hade något gjort ont eller så kunde det vara kiss på slalom, men Tilda hade aldrig gjort sådär innan, märkligt o väldigt frustrerande. Hon gjorde likandant i andra klassen o sedan fick hon lov att ta slalomen efter tävlingarna på framhoppningsbanan, det gick väl lite bättre men hon var fortfarande skeptisk.
Efter tävlingarna åkte vi tillbaka till hotellet, slappade lite o gjorde iordning oss till kvällens traditionsenliga middag med de andra landslagen. Det var lite kaos när vi kom dit för på något sätt hade det blivit fel i beräkningen så att det inte fanns platser o mat till alla. Efter mycket stök o diskussioner löste det sig ändå ganska bra. De som inte fick den ordinarie maten fick julbuffé istället. Jag o Åsa gick lös på buffén tills magen stod i åtta hörn… ;o)
Söndagen
Så var det äntligen dags för söndagens Nordiska mästerskap. Small var först ut i lopp 1 så jag började med att coacha Åsa o lille Erik. Small-laget hade nummer ett o de fick totalt fem fel, ett bra resultat. Elin/Simba o Åsa/Erik var nollade. Eva/Maja o Mickaela/Eddie fick onödiga fel var tyvärr. Men laget o Åsa lade sig i ledning o Elin tvåa individuellt, stabilt Sverige! Medium har jag ganska dålig koll på för eftersom det är så få starter måste man värma upp när medium kör. Men jag vet att Rosa/Mascot o Annika/Izor lade sig bra individuellt. Tilda fick tyvärr samma problem i slalomen, trots att den hade gått bra på morgonens träning, märkligt!
Sedan var det dags för large o vi var lag nummer tre. Jag startade sist i laget o när jag gick in visste jag att det var kört för laget för vi hade två disk o en femma, men jag hade ju fortfarande kvar den individuella chansen. Innan start hade jag faktiskt lite problem att fokusera på rätt saker, jag var inte så taggad som på SM o VM men jag försökt att ändå bara gå efter min plan o koncentrera mig på varje hinder. Efter slalom kom en passage där många hade problem, vi pratade lite om det innan min start men jag var egentligen inte orolig för det, jag kände att jag var säker på min lösning. Men kanske på grund av att jag inte var 110% taggad som jag brukar, så började jag tänka på vad jag skulle göra efter slalom när Elvis precis skulle ta sista porten. Jag hade planerat att fortsätta rakt fram i hela slalomen eftersom jag låg så nära o det vet jag gör honom känslig. Men istället för att fullfölja slalom så känner jag själv att jag rycker åt höger o drar med honom ur slalom :o(, klantighet nummer ett. Sedan kommer klantighet nummer två då jag tänker att eftersom laget ändå är diskat så spelar det ingen roll, jag fortsätter utan at ta om slalom. Därmed blev jag också diskad o försatte mina chanser till att vara med i finalen samt att vara med i uttagningen till Crufts! Jag hade glömt att det skulle avgöras under nordiska… Oerhöt onödigt att diska sig, det hade väl iaf räckt med de förargliga fem felen i slalomen…
Sedan var det dags för lopp nr 2 o small var först ut igen, Sverige ledde o fick därmed starta sist. Alla fyra gör var sin strålande fin nolla o så plättlätt blev de Nordiska mästare i agility!! Grattis! Dessutom lade sig Åsa o Elin i topp till finalen. Elin låg två sekunder efter Åsa o sedan var det ett ganska stort hopp tidsmässigt till nästa hund, spännade!
I medium nollade Rosa o Annika o de lade sig bra till i finalen. Rosa tvåa o Annika är jag inte säker på, kanske fyra…
I large startade vårt lag först eftersom vi var diskade. Malin fick en konstigt dömd vägran, Veronica en bra nolla o Jörgen en femma på Aet. Jag försökt komma upp till en bra koncentration för Elvis o min egen skull. Det var viktigt att få till ett bra lopp nu för självförtroendet. Jag lyckades med det för att Åsa o Nisse tjatade på mig o jag visste att Elvis uppfödare var o tittade ;o). Äntligen kom mitt jävlar anamma tillbaka o jag körde offensivt som planerat hela vägen. På banvandringen hittade Åsa ett blindbyte åt mig efter Aet in i slalom o det kändes väldigt bra. Kontaktfälten var snabba o smarbetet fungerade fint. Det blev bara en stor sväng i slutet efter en tunnel då jag glömde att kalla på honom. Trots det gick vi in på 33 sek när Jakko från finland som ledde på VM fick till ett riktigt fint lopp på 35 sek. En annan finsk hund som gjorde ett imponerande lopp fick 37 sek, så det kändes som en bra avslutning med sista loppet o lite plåster på såren över min tidigare klantighet.
Finalen
Hela tiden var det strul o väntan på resultatlistor o annat. Inte minst inför finalen. Efter låång väntan fick vi reda på att medium o large skulle gå banan o köra sina lopp innan small ens gick banan… De hade inte fått färdigt smalls resultat. Jag hade skickat med Elvis ut med Jörgen, så att han kunde gå av hundarna efter loppet, eftersom jag trodde att jag skulle hjälpa Åsa på banvandingen. Jag hade också kollat så att inte Jörgen var med i finalen, nej det var lugnt, han kunde gå. Plötsligt kommer Peter från Danmark o visar att resultatet i finallistan måste blivit fel, Jörgen hade fått 39 fel när han egentligen bara hade 10, vilket innebar att han visst skulle vara med! Jag sprang ut o letade o ringde men ingen hade med sig sina telefoner. Till slut fick vi tag på honom o han hann precis tillbaka till banvandringen… Ett liknande fel upptäcktes i medium, då en hund hade fått tidsfel som inte skulle ha det o därmed faktsikt skulle vara med i finalen.
Så var det då dags för finalloppet. I medium hade vi ju Annika o Rosa som låg bra till. Annika o Izor gör en stabil nolla o går upp i ledning! Jesper o Indy från Danmark får en femma på Aet, sedan var det nog Rosas tur. Hon låg ju tvåa o Mascot hade sett stabil ut i de andra loppen, men plötsligt, prceis som på VM river han ett hinder o guldchansen är borta :o(. Rosa ser ut att fladdra lite mycket med sin hand men ändå kan man ju tycka att det var omotiverat… Sedan var det dags för ledande Frodo ifrån Finland men han får ett hopp på balanse o då är guldet till Annika klart!! Wow!
Efter medium var det då large o Sverige hade bara med Jörgen med sina 10 fel till finalen. Han gör ett jättefint lopp ända till slutet då Zack missar ett hinder och får en vägran o alltså sammanlagt 15 fel. Finalen fortsätter o så även felen. Jakko hade tyvärr fått en femma på balansens uppfart i andra loppet, men finalloppet blir felfritt. Peters Tempo (Dk) får tyvärr en femma på Aet trots att man tydligt såg att han var på, men finska Jouni Orenius sliter sig till en nolla o går upp i ledning. Sarahs Simic, som ligger i ledning inför finalen, hoppar tyvärr balansen o därmed går guldet till finska Jouni/Yoko som var enda helnollan. Jakko/Zen tog silvret o bronset gick till Sarah o Simic.
Efter det fick då small äntligen gå sin banvandring. Vi hade en bra plan för Åsa o både hennes o Eriks fokus kändes rätt. Hon ledde med två sekunder så det var ganska gott om tid. De åtta hundarna innan Elin o Åsa som låg i topp minns jag inte. Men Elin går i alla fall in o gör ett jättebra nollat lopp, upp i ledning! Skulle det bli dubbelt svenskt!? Det kändes så, det gjorde det verkligen. Jag var inte så nervös för inget kunde liksom hända tänkte jag, Åsa o Erik var så stabila o taggade. Men ack vad jag bedrog mig, först tar han ett långt språng av balansen, men han gled liksom över kontaktfältet väldigt tätt så Åsa såg inte att det blev fel. Sedan får han även en rivning i en snäv sväng o därmed flög medaljchanserna sin kos… :o( Trist, loppet för övrigt var strålande o tiden kanon. Men det var dock inte fy skam för det för Sverigen hade i alla fall tagit guldet, Elin o Simba!
Efter ärevarv o annat fick vi redan på att vi skulle skynda oss till prisutdelning. Vi hann inte ens rasta hundarna enligt speakern. Så alla landslagen samlas i uppsamlingsringen o väntar… o väntar… o väntar… i över en timma fick vi sitta o vänta på Gud vet vad… NKK skulle hålla i prisutdelningen o det var en himla massa strul med det mesta. När det väl skulle börja var det först någon himla rasparad som då drog ut ännu mer på tiden. Till slut fick vi i alla fall komma in o ta emot våra tre guldmedaljer :o). Vid de laget kan jag säga att alla 60 personerna som hade fått vänta var måttligt irriterade o troligtvis lite sugna på att börja sin hemresa. När vi äntligen var klara med prisutdelningen fick vi vänta ytterligare en halvtimme på tävlingsböckerna… kl 17 kunde vi starta bilen, bara tre timmar efter tävlingens slut.
Sammanfattningsvis vara jag bara riktigt nöjd med lopp två på söndagen. Jag kan inte fatta att man ska behöva flera gånger på sig att verkligen lära sig att alltid jobba hela vägen in i mål, oavsett vad som händer!! Jag missade både medaljchans o chansen till att åka till crufts för att jag inte tog om sista porten i slalom… Bara för att jag antog att det inte spelade någon roll eftersom vi redan hade två disk i laget… Varför inte bara göra klart loppet o satsa som att det var för guldet ända till mål, efter loppet kan man börja fundera på annat. EFTER loppet. Shit, har jag lärt mig detta nu kanske? Det blev liksom ett steg i fel rikting i slalomen men förhoppningsvis blev det ett i rätt riktning i mitt huvud. Kör klart till mål oavsett vad som händer!!
Tävlingen i sig tycker jag var mer eller mindra kaos hela tiden. Organisationen, mattan o hindren var under all kritik tyvärr. Domaren dömde helt ok (bortsett från det tveksamma Aet) o banorna var ok, men de var inte jätteinspirerande.
Sverige som helhet lyckades ju riktigt bra då vi faktiskt tog hem hälften av gulden! Landslaget i år har kännts väldigt positivt o gemytligt, tack alla för både läger o mästerskap! Tack även till Nisse, Mia o Carro som hoppade in med kort varsel som ny lagledning o gjorde ett strålende jobb.
Nu kommer snart Smilla igen :o) måste sluta!
