Nu kommer en uppdatering om Elvis. Jag var hos vet i tisdags och efter röntgen konstaterades det att den skada han hade förra året med såret som blev ganska illa, antagligen har gått upp i leden och påverkat den och även en sena. Nu hade det bildats kraftig artros i hela tån plus att en sena hade gått av… För övrigt såg det bra ut och vet Lasse röntgade även framben och rygg för att få en helhetssyn och inte missa något. Handleden som han hade problem med 2007 såg mycket fin ut, så det var ju skönt att få reda på, även ryggen var helt prickfri. Så det var ju de positiva delarna.
Men så var det den där himla tån… Jag fick två alternativ, att fortsätta som vanligt och vila när han blev halt (för det skulle han troligtvis bli igen) eller amputera hela tån… Shit pomfritt, ÅNGEST!! Jag gillar verkligen Lasse, han är duktig o tar både djur o människor på ett ypperligt sätt. Han förstog min ångest o var mycket duktig på att förklara vad han gjorde o hur allt låg till. Jag förstod att han var positiv till en operation o tyckte att det var det enda rätta men han sa att jag ändå måste tänka igenom situationen o ta ett eget beslut.
Hm… ja sedan igår haltar han inte längre o jag har t.o.m. testat att träna lite utan att det har märkts… Men, jag vet ju att en led med artros (o dessutom utan böjsena) är en mycket känsligare led än vanligt o fastnar han med tån, kommer i något felläge eller påfrestar den på något vis, så kommer han troligtvis att bli halt igen. Och risken att fastna, belasta eller komma i felläge med en tå är ju ganska överhängande för en hund i denna branchen… Först tänkte jag ändå låta bli att operera o hoppas på det bästa, men efter att ha pratat med andra veterinärer och hundägare som kunde intyga att en tåamputation är ett ganska enkelt ingrepp med väldigt goda utsikter, så bestämde jag mig för att operera så snart som möjligt (sedan drar ju säsongen igång, det blir sommar, veterinärerna tar semester o infektionsrisken ökar…) och tur i oturen, vi fick en tid imorgon!
Detta innebär förstås att jag missar några tävlingar (åtminstonde Malmö, Oxie o Kristianstad), men om allt går som det ska så bör han i alla fall vara fit for fight till landslagsuttagningen i maj. Det skär i mitt hjärta att inte kunna få träna o tävla honom på ett tag, både han o jag älskar det nog lika mycket!!!!
Lasse tog även ett blodprov för att kolla fästingsjukdomar, det kan ju alltid vara en bidragande orsak. Men jag har inte fått svar på det än.
Så imorgon ska min lilla gullunge lämnas på djursjukhuset o bli opererad! Jag tror att jag kommer att dö av oro innan morgondagen är till ända… :o*
Det var det där med klippkort på djursjukhuset… :o(
Ta hand om er o era fyrbenta!!
