Visst är hon cool? Detta var Vildas första träning sedan valpning o för att skydda magen så fick hon på sig en ”superbitchdräkt” (jaktjacka eg). 
Kolla in minen på gungan… -”Va glor du på, har du inte sett en spaniel i superdräkt förut??” Beagle-Maria o Josefin kom hit i måndags för träning o de tog glädjande med sig solen ;o). Kan ens arbete bli mycket bättre än en dag som denna?
Dock började dagen lite mer förvirrat… Jag åkte till Birte, sjukgymnasten i Halmstad efter att ha varit ute o gått med mina sopor på morgonpromenaden. Ibland, (det har alltså hänt förr…) glömmer jag liksom att slänga dem i soptunnan som står vid vägen o kommer senare plötsligt på att nå’t luktar illa…hm. Väl i Halmstad visade det sig att jag var hos sjukgymnasten på fel dag. Visst är det skönt att vara ute i god tid för en gång skull, men ett helt dygn verkar ju vara lite överdrivet… :o/ Jag tänkte att jag då skulle passa på att handla när jag ändå va i stan, förvirringen fortsatte o jag glömde min fina påsklilja jag köpte. Så jag fick åka dit idag igen o mannen i kassan mindes mig o min påsklilja som väl var… ;o)
Jag ska åka till Irland på torsdag o skulle byta bandaget på Elvis innan dess. Eftersom jag ändå var på kliniken (pga Birte-besöket) så frågade jag om inte Lasse kunde hjälpa mig med omläggningen o titta på såret, det gjorde han gärna sa han. Tack gode Gud för det säger jag. Redan vid tanken på att öppna bandaget o se den sargade tassen mådde jag illa… Sköterskan bad mig pilla upp bandaget tills Lasse kom in, hjärtat klappade o jag klippte lydigt men motvilligt… bestämde mig för att bara klippa o sen låta det sitta kvar tills han kom. Jag höll Elvis o gömde ansiktet medans jag väntade o då skulle han förstås börja sprattla så bandaget rök o jag fick syn på såret… gah! Jag såg nog sammanlagt 0,5 sek men jag var bergis på att hela tassen va rutten o att det va blod överallt. Satt kvar o gömde mig tills Lasse kom, då vågade jag försiktigt titta igen. Han sa att det hade läkt superbra! Ok… det var varken ruttet eller blodigt, men läskigt det var det i alla fall. Ett stort hål där tån hade varit… Men han går på sin fint inpackade tass o äter inte ens smärtstillande längre, så det verkar gå enligt planen! Nästa tisdag ska vi ta stygnen :o). Birte berättade förresten om en veterinär som på en föreläsning hade pratat om en boxer vilken han hade amputerat bort alla tår på… jo, han mådde bra o klarade sig fint. Helt otroligt.
Ogin tycker att det har varit alldeles för lite träning o alldeles för mycket datorarbete i helgen o veckan. Det visar han ganska tydligt med att vara riktigt störig vid tangentbordet. Trycker hela tiden på ”esc” o ”caps lock” när han vill ha uppmärksamhet. Samtidigt är han ju så himla gullig så jag har ju inte hjärta att ta ner honom… ;o) 
