Jenny Damm

Jenny Damm

Julstämning, toppmöte & NM

Musikhjälpen i P3
Nu var det dags igen! Musikhjälpen i P3 är igång, underbart. Ametist, Jason (Timbuktu) o Christer sitter i en glasbur i Göteborg, inlåsta utan mat men med en massa roliga artistbesök o annat, ända t.o.m. söndag. Det är i samarbete med radiohjälpen o svt2 som ska samla in pengar till att bekämpa malaria.Njut av programmet, önska en låt o skänk en slant, det gör jag! :o)
Igår åkte jag till Göteborg för att gå på en julkonsert o då passade vi förstås oxå på att gå till glasburen o hälsa på. Till min besvikelse låg bästa Christer o sov när vi kom, men till slut väcktes han o kom yrvaket upp när han fick höra att vi väntade på honom. Fick växla några ord med honom live… jag säger bara det, stort. Bästa radiorösten ever. Ödmjukare o bättre programledare får man nog leta efter. Å snart är han tillbaka i programmet Christer efter sin pappaledighet. Kan tala om att kvällen var fulländad efter det toppmötet :o)!

Jag snackar med en nyvaken Christer!! :o)
Jag o Hanna utanför Musikhjälpens glasbur.
Julstämning
Jag tog mig som sagt till storstaden igår, traditionsenligt i juletider, för att hälsa på Göteborgsbrudarna o få lite julstämning i sinnet. I år hade vi bokat in en julkonsert, Änglanatt, med kören Pro Musica i Wasakyrkan. Det blev en helkväll med härlig musik o många skratt som vanligt. Bonn´en från Slättelynga på besök i Götet. Ni förstår ju själva… Inte nog med julkonsert, det är snö idag!

Vinterland i Slättelynga! Hela min flock o Ina, som jag lånar för lite träning :o) 
Nordiska Mästerskapen 2009…
…gick av stapeln i Stockholm i helgen. Min egen insats inbringade inte några direkta resultat. Föruton en bronsmedalj med laget då. Men allt är ju relativt, en bronsmedalj av totalt fyra lag… jag vet inte om man ska va så nöjd med det… ;o)
På lördagen var det vanliga tävlingar, Mia Laamanen o Ninni Lindvall var domare. Mia var först ut med hopp3. Det var en ganska rolig bana ffa med en kul slalomingång. Elvis startade först. Han reste sig i starten o korkskallen till matte sa ”ok” från stående position. Jag vet att jag inte kan göra det för då har han fel attityd o till 100% river något av det första hindren. Det har hänt förr o det skulle hända igen visade det sig. En klockren rivning på första hindret. Sedan var jag så irriterad på mig själv hela vägen runt för att jag inte hade lagt ner honom igen o koncentrationen brast något. Dock kändes det annars ganska bra, han gjorde vad jag bad honom om o satte slalomingången o bakombytet perfekt. Nästa att starta var Ina, hon fick i det närmaste en perfekt runda förutom en stor sväng med medföljande rivning. Trots svängen var hon bara drygt en halvsekund efter vinnande Jakko o Zen. Det var jag nöjd med :o) Jag kände att hon nog faktiskt har ökat lite o det syntes ju oxå på tiden. Sedan var det Ogins tur. Han gjorde en bra runda förutom att jag drog honom förbi slalomen. Jag står o tjatar om det på kurser, ”- Håll linjen, spring rakt!!” men sedan drar jag själv iväg åt sidan, klart hunden följer med, stackars Ogin. Så det blev en vägran på slalom med fel o tidsförlust som följd.
Men det värsta var inte att jag klantade mig i loppen utan att Elvis efter att ha tränat en start på framhoppningen började halta… :o( ”Jaha, nu är det kört”, tänkte jag… Jag gick av honom, stoppade in honom i buren o gick o pratade med Jörgen. Någon timme senare tog vi ut honom o då var det ingen hälta kvar på benet. Jag tog ut honom o sprang o det verkade inte påverka honom, vi klämde o kände o han reagerade inte på det, så då beslutade vi att jag skulle köra vidare.
Nästa lopp var ag3 av Ninnie. Jag blev glatt överraskad av starten, den påminde nämligen väldigt mycket om situationen med A:et o tunneln som jag tränade här om veckan o som jag oxå filmade! Jaha, här var det nu upp till bevis o testa resultatet av träningen :o). O den biten fick godkänt, alla tre hundarna satte A:et perfekt med bara kommando. Roligt att få nytta för sin träning så snabbt! Tack Ninnie ;o).
Efter den situationen skulle jag göra ett bakombyte o sedan skynda vidare till en push. Men klantiga jag sprang åt fel håll i bakombytet med Ina så jag hann inte till pushen. Annars kändes det klockrent hela vägen runt o hon gjorde balansen (som var i slutet) snabbt o säkert, kul efter veckans träning. Med Elvis fick jag för mig att plötsligt byta strategi där jag gjort fel med Ina, framförbyte istället för bakombyte. Dålig idé, speciellt när jag även i framförbytet gick åt fel håll… o ändå inte hann till pushen. Dock gick han bra på benet efter loppet o det gladde ju mig. Med Ogin återgick jag till min första plan o höll mig till den. Hur svårt kan det va? Det blev hur bra som helst. Synd bara att det skulle ta två hundar att hålla sig till planen. Ogin skickade jag dock in i en tunnel på väg till slalom för att jag plötsligt började vifta hysteriskt med handen. Så det blev inget resultat där heller. Vet inte varför handen började vifta o ha sig… ;o)
Trots att Elvis gick bra igen var jag förstås orolig för hans ben… Varför hade han haltat, skulle han hålla för söndagens lopp…? Jag diskuterade med ledningen o vi beslutade att jag skulle gå igenom veterinärbesiktningen  o om allt var ok skulle jag köra. På söndagen var Sverige först ut med vet.besiktningen. De var noggranna o kände omsorgsfullt genom alla hundarna o tittade flera gånger på gången. Inga anmärkningar på Elvis. Men oron fanns fortfarande kvar.
Nordiska går ju fort eftersom det är så små klasser så snart var det dags för för large. Vi gick ut som 2a lag. Jag gjorde det igen i starten… Elvis reste sig o jag sa ”ok”. Hur korkad får man egentligen bli??? Hur svårt kan det va att bara säga ”ligg” en gång till, så att hunden inte kommer som en lössläppt vilde, utan som en koncentrerad o vältränad 8-årig border collie..? Ja, det är nämligen det som är skillnaden på Elvis om han får starta från stående eller liggande position. Jag har ingen bra förklaring till varför jag nu har gjort samma tabbe på ett flertalet viktiga tävlingar men jag hoppas att det aldrig händer igen. Jag har ju all tid i världen att lägga tillbaka honom i de situationerna. Givetvis rev han igen o givetvis var jag superirriterad på mig själv igen hela vägen runt. Det hade ju faktiskt hänt mindre än 12 timmar tidigare o det borde ha fått mig att tänka till. Det blev ytterligare 10 fel innan vi kom i mål o jag var allt annat än nöjd med mig själv. Laget i sig la sig totalt sett 3a, inte världsbäst direkt.
Men jag försökte rycka upp mig i de två resterande loppen, allt kan hända med resultaten o jag ville ju köra bra agility trots min kassa inledning i mästerskapet.
Lopp två blev mycket bättre o jag var fullt koncentrerad i starten. Dock blev det en 5a på A:et. Jag hamnade för långt fram, stannade till o ryckte ifrån precis när han var ovanför k-fältet. Inte bästa lösningen kanske, men jag tycker ändå han skulle ha tagit det faktiskt. För övrigt var jag nöjd.
Lopp tre blev ett kämparlopp o återigen var jag koncentrerad i starten. Duktig Jenny, man får glädja sig åt det lilla… ;o) Blev oxå nöjd med några tajta bakombyten o slalomlösningen. Efter att ha räddat oss från en disk precis i slutet trodde jag att vi äntligen var felfria, men får reda på att det blev en rivning på sista hindret :o( . Jaja, det förändrade ju inte jättemycket eftersom vi inte hade så bra läge innan heller.
I large tog Paul med Djini från Danmark bronset. Peter med Tempo, oxå från Danmark, lyckades hålla ihop o blev tvåa totalt, Janita o Hitti från Finland vann med fina lopp. Den enda svenska individuella medaljen lyckades Annika o Izor plocka hem, Grattis! Resten av resultaten får ni läsa på nätet.
Ett tungt beslut
Sammanfattningsvis var jag förstås väldigt missnöjd med mitt mästerskap, även om det fanns många små delar att se ljust på. Jag analyserade min insats o kom fram till att det där lilla sista fokuset hade saknats. Redan på lördagen var det ju faktiskt så. Aldrig har jag väl lyckats göra fel i nio lopp på raken… :o(  Elvis haltande på lördagen tror jag kan ha varit en stor del i att jag inte kom upp i rätt koncentration. Tankarna blir splittrade o oron smyger sig på. Det blir liksom inte alls bra. Jag har tänkt vidare på det hela o varit riktigt ledsen. Zaas operation gör ju kanske inte saken bättre direkt. Men jag har i alla fall kommit fram till en sak. Det blir inget mer landslagsuppdrag med Elvis tyvärr. Jag älskar den hunden, jag älskar att tävla honom, det finns ingen roligare. Men det är inte första gången han blir halt utan att jag förstår varför o jag orkar inte ha ansvaret i ett landslag när jag inte kan lita på hans fysik. Det stör alldeles för mycket, jag blir besviken, orolig o förvirrad av att tänka på hältor. Kör jag bara vanliga tävlingar blir ju bara jag själv drabbad om jag stryker honom från ett lopp eller tävling men med landslaget har man ju ett stort ansvar. Efter helgen har han varit bra i tassen o för övrigt är han ju stark, i fysisk toppform o hans baktå är inga problem, så det är ett mycket, mycket tragiskt o ett mycket, mycket svårt beslut att ta. Men det är samtidigt en lättnad att ha tagit beslutet för då kan jag släppa det o kanske kunna ha möjlighet att lägga mer energi på min egen koncentration. Elvis är mina drömmars hund o jag hoppas att jag åtminstonde ska få många år till med honom på vanliga tävlingar o SM, för jag njuter av varje sekund i ett lopp med honom.
Förhoppningsvis kan jag nu lägga mer koncentration på Ogin (o Ina om jag får låna henne igen… ;o) i landslagssammanhang framöver.
Zaa
Igår var jag hos vet Lasse o sjukgymnast Birte med Zaa. Han haltar fortfarande även om det verkar gå framåt o jag är förstås sjukt orolig för honom. Lasse ändrade något på medicineringen men verkade inte särskilt bekymrad. Jag fick lite nya instruktioner av Birte o hon gick igenom honom noga. Jag försöker tänka positivt o lita på dem att allt ska bli bra, men det är svårt. Och Zaa samlar på sig mer o mer energi i sin bur. Energi som ju måste komma ut någonstans… :oS
I måndags var jag i Kungsbacka sista gången innan jul. Jag tränade med Ina o Ogin före kursen började. Temat för dagen var slalom o jag var mycket nöjd med både mina egna hundar o mina elever! Jag skickade Ina o Ogin hej vilt från alla vinklar o vrår o jag provocerade rejält i utgången. Inget verkade för svårt för varken Ogin eller Ina, himla kul!!
Jag har oxå tränat vallning med de två syskonen. Ska ta ett pass snart här idag med. Båda utvecklas för var gång tycker jag. Och Ina är mycket lik sin far i det mesta. Gillar den lilla hunden skarpt, just nu nöter vi höger o vänster :o). Ogin är lyhörd, lättlärd o har fått ett bra fokus. Nu är det mest hämten som jag måste träna mest för han är lite tajt i upptaget. Jätteskoj att träna de båda!
Guldkorn från helgen
När jag kom till mässan på söndagen träffade jag webmaster Joakim o vallmaster Johan, alltid lika roligt att umgås med dem! Johan med familj hade med sig en liten present till mig; hemagjord lingonsylt från Bösta o tre Maria & Prinsen-böcker!!! Ni förstår, lyckan var ju fulländad :o) så himla gulligt av dem! De hade letat fram dem på tradera o andra ställen, jag blev minst sagt glad o överraskad o det var en riktig ljusglimt i den annars lite mörka helgen. TACK!
Valpar
Elvis valp, Åsas hund o Inas bror, Natvikens Eije ska para Salltorps Amy. Jag tror att det kan bli mycket bra o trevliga hundar! Hör av er om intresse finns!
Weimaraner-träning
Igår i snövädret kom en ny elev med sin weimaraner hit. Det var en härlig hund med mycket go i o ägaren verkar vara flitig med sin träning, så jag tror att det kan bli riktigt bra. Kul med en så udda ras! Men det var inte det enda roliga, det visade sig nämligen att hennes hund var en valp till min mosters fodertik! Världen är bra liten :o)
Nu ska det bli promenad o vallning i snön. Ha det!
Dela på facebook
Dela på email