Jenny Damm

Jenny Damm

Ny plan & diverse

Jag gillar att blogga. Även om det kanske inte alltid märks (med tanke på hur lång tid det går mellan gångerna) så gillar jag verkligen att skriva o blogga…! Problemet är oftast att jag inte har tid. Och så vill jag egentligen oxå blogga på engelska… men det ger mig oftast bara ångest eftersom jag definitivt inte har tid att skriva två bloggar. Att använda ett översättningsprogram går bort för det blir inge bra… Så nu har jag funderat o kommit fram till följande. Jag kommer helt enkelt att blogga både på svenska o engelska här. Lite beroende på vad jag känner för o vad jag skriver om. Just nu blir det lite på svenska!

Att sammanfatta allt sedan senaste blogginlägget är omöjligt, så det kommer att bli lite random uppdatering med det jag känner för :o)

När jag påbörjade detta blogginlägg satt jag på flygplatsen i Frankfurt o väntade på att gate-numret till Bogota ska komma upp. Nu sitter jag på terrassen hemma hos Andres o Tathiana i Chia, Colombia. Solen skiner o jag har det rätt gött. Imorgon börjar första tredagarskursen. Mest är det folk som jag har haft innan på kurs men det är också några nya. Ser fram emot helgen!

VM
Både jag o Ina var i toppform när vi åkte till Frankrike. Fulla av förväntan o laddade till finger/klo-spetsarna. När vi kom till arenan på onsdagskvällen o vi fick känna på mattan verkade den ganska hal. Det var visst en konstgräsmatta som var gjord för agility o alldeles ny, men stråna låg liksom ner o det gjorde ju den väldigt glatt.  Dock inte mycket att göra något åt, bara att hoppas att hundarna skulle fixa det. På torsdagen hade Sverige ganska tidig träningstid så det var till att gå upp i ottan. Jag älskar torsdagen på VM. Dels den egna träningen o dels att man har tid att sitta o titta på andra länders träning! Ett tips för er som funderar på att åka som supporter till Tjeckien nästa år, åk så att ni är där redan på träningsdagen! Nåja, träningen kändes bra förutom att Ina halkade ganska mycket… I slutet blev det lite bättre, som att hon lärde sig efterhand, men absolut inte helt perfekt.

På fredagen startade large individuellt, inte precis mitt drömupplägg men det var ju bara att gilla läget. Banan däremot var helt i min smak. Vi hade Rolf Graber i första klassen o det var en banan med flera handlingsval o roliga svängar. Jag såg ganska många hundar innan det var min tur o det var oerhört många som halkade tråkigt nog. Några landade på ryggen o några gled förbi hinder… Lite smög tankarna in på om man på något sätt skulle anpassa handlingen till mattan… Men ganska snart bestämde jag mig för att hålla mig till planen. Ville inte spara på krutet utan ge allt! Loppet började mycket bra o slutet var jag också väldigt nöjd med, men tyvärr rev Ina dubbelhopppet… Det kändes som att hon inte riktigt fick kraft nog från mattan att skjuta ifrån i upphoppet. Det var en hög o bred oxer o jag kanske tog i lite för mycket med svängsignalerna innan med tanke på mattan. Det är ju lätt att vara efterklok men oxrar brukar vanligtvis inte vara ett problem för henne. Tyvärr blev jag lite störd av rivningen o slarvade i en efterföljande situation så att hon missade ett hinder. Även här kan jag se på filmen hur underlaget påverkade, trist att behöva tänka på det på ett VM…!

På lördagen skulle large köra båda lagloppen. Sverige startade sist p.g.a. att vi tog guld förra året, den startpositionen gillade jag! Tyvärr blev det en disk i vårt lag innan det var min tur men jag hade bara bestämt mig för att inte bli påverkad av några resultat utan bara hålla mig till planen. Hopplagbanan tillhörde väl kanske inte mina favoriter men jag lyckades ändå köra offensivt o koncentrerat. Det vara bara en sväng jag inte var nöjd med o där hon också halkade i landningen. Hur som, vi fick andra individuellt bästa tiden o det var ju skoj!

Agilitylagbanan var betydligt mer inspirerande. Även här fick vi till ett bra felfritt lopp men med några fler situationer att va onöjd med :o) Dels så har jag nog kommit fram till att jag gjorde fel vägval i starten. Den ska klockas på träning o dels så släppte jag ut henne lite mycket efter en tunnel (inte hennes starka sida att svänga efter tunnlar) o efter en sväng i slutet. Men generellt sett var jag nöjd med loppet.

På söndagen var et dags för den individuella agilityfinalen. Denna banan var helt klart min favoritbana o jag såg fram emot att köra den. Jag hade ju tyvärr inget att hämta totalt eftersom jag hade fel med mig från hoppklassen men jag satsade på att vinna den separata klassen. Tyvärr tog den chansen slut ganska omgående då Ina fick fel i slalom. Hon var ju inte precis den enda som gjorde det o återigen tror jag att det berodde på mattan. Hon kom med full fart in i slalom o lyckades helt enkelt inte svänga runt pinnen när hon kommit in i första porten. Jag hade funderingar på att bromsa henne innan slalom men eftersom jag aldrig brukar göra det samt att jag inte vill ha den tanken på ett VM så gjorde jag aldrig det. Som sagt, lätt att vara efterklok… det kanske jag skulle ha gjort… Resten av banan gick i princip som på räls. Men även här kom hon lite långt efter en tunnel när jag inte pressade henne tillräckligt på linjen.

What I’m always shouting to my students: -”Send and RUUN!” I’m off in a ketchker :o) 
Here another example of send and RUN!



Sammanfattningsvis är jag oerhört nöjd o irriterad på samma gång. Min inställning o Inas form har varit suveräna. Jag har njutit av att stå på startlinjen o att pressa loppen inne på banan, inget annat än att satsa fullt har funnits i mitt huvud när jag har kört. Men de irriterande felen i de individuella loppen hade jag ju kunnat vara utan förstås… Med facit i hand hade jag kunnat hjälpa henne i dessa situationer med tanke på mattan… men nu gjorde jag ju inte det. Bara till att bryta ihop o komma igen, vi ser redan fram emot nästa år!!

Koncentrerade o laddade…
Foto: Agility Gallery
Ina tyckte inte det skulle ödslas någon tid efter A-et. Jag verkar ha det lite si o så med orienteringen… ;o)
Foto: Agility Gallery
Spanien tog guld i large lag, Viva la Spania!!! :o)
tröjbyte med Frick, jag tycker de svenska färgerna klär henne :o)

Hela glada gänget på avslutningscermonin

Övriga reflektioner
Ett VM är så fullt med intryck att det till slut blir svårt att komma ihåg vad man sett o upplevt. Men en sak är säker, det är mycket man har lärt sig o det finns ju förstås vissa situationer som blir kvar lättare av olika anledningar. Dels var det första gången för Kina i VM-sammanhang o jag tycker de gjorde en imponerande debut! Jag har ingen aning hur stort det är i Kina eller om de varit utomlands o tävlat förut o det var inte lätt att få veta eftersom de knappt pratar engelska… Hade varit intressant att få reda på annars. Men hur som, jag tycker att de var riktigt duktiga!

Japan slog ju till med två medaljer i år o förutom medaljer gjorde de annat mycket bra med. De börjar bli riktigt, riktigt vassa.

Jag hade en kurs i Polen i våras o redan då la jag märke till Olga med sin pyrre. De var väldigt duktiga o framförallt blev jag imponerad av hennes kontaktfält. Hon hade tränat in både stopp o springande o hunden satte dem gång på gång. Även nu på VM hade hon strålande kontaktfält på både träningen o i loppen. Dessutom kom hon 4a i medium med sin 2,5 år gamla (unga) hund. Imponerande.

Att Spanien tog lagguld i large var oerhört roligt (nu när inte vi gjorde det ;o). Dessutom var det ju extra skoj när svenska Jenny Funcke var en av lagmedlemmarna!

Våra svenska supportrar blir nog fler o bättre för varje år som går, det är roligt o varje kotte är väldigt mycket värd! Det är riktigt gött att höra er skrika er hesa på läktaren!! Tack för att ni är där :o)

Lite tragiskt var det ju att Tjeckien förlorade två individuella guldmedaljer på långhoppet. I medium o large. O speciellt i medium för det var samma ekipage som förra året missade guldet för att hunden sprang under sista hindret i agilityloppet…! Hur som, tjeckiskan i large var faktiskt sen i sitt framförbyte efter långhoppet… men ändå, hon kunde ju haft lite tur med…

Sedan var det den franska organisationen som kanske inte imponerade lika mycket… Jag hoppas att det blir bättre i Tjeckien nästa år. Det här med tidsplan eller info i programmen var ju inte precis deras starka sida. Inte heller en speaker som håller spänningen uppe (o som man förstår) eller att välja en halkfri matta för hundarna… Lite trist kan man tycka på ett VM. Men trots allt trivdes jag som fisken i vattnet, som alltid på VM!

BCC
I somras var vi på Border Collie Classic i Danmark o EO i Österrike.
BCC i Danmark imponerade inte direkt med organisationen o jag tyckte att det var lite allmänt hård stämning där. Dock var min brune lille Ogin duktig o kom 8a i finalen av ca 250 hundar. Att komma 8a är väl inte precis mitt mål men jag var ändå halvnöjd med vår insats.




EO
European Open gick i Österrike i år o det var några tappra svenskar på plats. Förra året satte ju regnet käppar i hjulen o gjorde så att vi alltid kommer att minnas lerhålen på EO 2010. I år gick den mörka, sena o regniga finalen troligen till historien. Vid 23-tiden på kvällen körde jag min finalrunda i halv belysning (för att lamporna gått sönder o det hade varit kolmörkt ett tag) o regn. Men jag o Ina gillar utmaningar o vi satsade allt o kom 4a (igen…). Jag blev sen efter balansen o fick improvisera i passagen efter o välja en annan väg än min ursprungliga plan o det kostade tid förstås. Men jag var ändå nöjd med resultatet med tanke på omständigheterna.

Lagfinalen de hade var ju minst sagt speciell. De hade byggt upp en jättebana o de fyra ekipagen startade i var sitt hörn o fick springa en speciell bana var o tiden räknades från första till sista hund. Dessutom var det ganska udda o rätt svåra banor. Rolig idé helt klart, spännande att se på!

Österrike
Efter EO åkte jag till Österrike för att ha kurs. Det var en fyra dagars workshop o vi var fyra instruktörer. Det var ett roligt upplägg o jag hann se lite av de andras träning med. Jag bodde på ett hotell som låg granne med en gammal slottsruin… Och inte nog med det, själva hotellet i sig var minst sagt märkligt o i stort sett öde. Jag såg ingen hotellpersonal på fyra dagar… Varje kväll skulle jag från en kuslig bakgård ta mig in o tända lamporna i de stora korridorerna o knapparna satt ju inte precis innanför dörren… sedan skulle jag ta mig upp för alla trapporna, upp till vindsvåningen. Där låste jag in mig i ett rum som saknade fönster o gick inte ut igen förrän det blev ljust. Om jag glömde något i bilen var det inte att tänka på att gå ner igen o hämta det… Jag säger bara, tur att jag hade hundarna med mig!

Spökslottet, mina grannar …

Tre stycken sugna på morgondopp

Sötaste pappan! Kolla in Ogin bakom trädet.. ;o)
Snygg, söt o stora öron! ;o)
Ina posar
Balansgång ut i vattnet

Kanada
I Augusti for jag o Ina till Kanada o USA för att hålla kurs o tävla. Det var en resa jag sent kommer att glömma! För det första var det så oerhört mycket roligare att ha med en hund på en längre resa. Då kunde jag hinna med att träna o njuta av långa promenader på tiden runt kurserna. Och att bara det ha en reskompis var liksom roligare. Ina klarade flygresan hur bra som helst, bara hon fick ligga i sin bur var hon nöjd :o). Först kom vi till Kanada o Fiona Robertsson där jag skulle hålla de första kurserna. Jag blev ju minst sagt förvånad när Fiona sa att vi skulle översätta kursen för de flesta pratade bara franska… Hade ingen aning om att det fanns sådana områden i Kanada.

Första dagen i Kanada tillbringade vi i svampskogen o i fårhagen. De bodde ute på landet o det fanns enorma skogar runt omkring där vi gick i timmar. Jag hittade svamp som jag kände igen hemifrån o jag kunde inte låta bli att plocka. De hade aldrig plockat svamp förut men ganska snart var de flesta helt sålda på svampar! Ett tag blev jag lite orolig att det kanske var andra sorter som liknade dem vi har i Sverige… men jag var ruskigt noggrann att kolla alla små kännetecken o alla verkar ju ha överlevt hittills… ;o) På eftermiddagarna tränade jag vallning o Ina utvecklades mycket med den intensiva o varierande träningen. Dels hade Fiona olika flockar o dels olika hagar att vara i. Jag njöt av varje dag på Fiona o Johns gård!! Dessutom lagade hennes man John otroligt god mat. Så jag o Ina stortrivdes o var liksom lite i himmelriket!

Hundar i massor var det på varje promenad o på Fionas gård.

Mycket märklig o fascinerande svamp. Denna åt vi inte… 

Fiona o Val på första svamprundan. Tröjorna fick agera svampkorgar :o)

Vet ni hur söta o roliga grisar kan vara? Jag o Ina hade mycket att roa oss på gården i Kanada!

Kalkoner är oxå oerhört humoristiska djur… mer än jag hade anat. Ok, jag hade nog ingen direkt uppfattning om kalkoners personligheter innan…

Ina gillade dem o de gillade Ina. När hon hade lite långtråkigt under kursdagarna gick hon fram till staketet o sa -”Buuh!” jag tror både Ina o kalkonerna gillade den leken ;o)

Ina tog svalkade sig mellan vallpassen, det var varmt!!

Huset vi bodde i. Det låg så himla fint o på kvällarna satt vi på verandan med en kall öl… kändes som en scen tagen ur någon film…

Efter kurserna följde jag med Fiona till en vallhundstävling på Scottish Festival o det var riktigt skoj. Förutom att titta på vallningen kunde man kolla på män o kvinnor i kilt som tävlade i att kasta det ena konstigare än det andra. Extra kul var det att Fiona vann med en av sina hundar o kom 3a med en annan!

En kvinna i kilt (?) skickar sin hund på ett hämt.

Ina – en riktigt vallhund, bunden vid bilen. ;o)

Folk i kilt tävlar i att kasta det mesta, här träd.

Efter vallningen blev jag hämtad av Betty o hennes man o de körde mig ner till Massachusetts där jag skulle hålla nästa kurs. Där träffade jag Gail o hennes man Vince o de har, Bungee, en syster till Ogin. Jag fick bo i deras husbil o det var ju liksom en upplevelse i sig… Jag visst inte ens att det existerade husbilar som denna. Eller ja, husbuss är väl snarare ett mer korrekt namn… Förutom att det då var en stor buss så fanns det fyra sektioner som kunde åka ut åt sidorna o gjorde utrymmet inne gigantiskt. Inne fanns ett sovrum, två soffor som kunde bli dubbelsängar, en toalett, stor dusch, stor platt-TV, trådlöst internet, skrivare, diskmaskin, tvättmaskin o torktumlare. Det är mer än vad jag har hemma… man gick nästan vilse där inne… ;o) Dessutom hade de med sig en stor bil som de drog efter bussen när de körde mellan två ställen. Jaja, det ska vara Amerika till sån’t! ;o)

Gail and Vince’s motorhome… I just say, wow….! Do they exist?

Första kursdagen i MA fick ställas in på grund av orkanen Irene. Men vi klarade oss ganska bra i vår husbil för vi stod skyddade av två vägar o skog. Kurserna i Amerika hölls i inomhuslokaler med samma matta som vi har i Lotushallen. Efter två dagar på det första stället, Collinswood K-9 services (som avslutades med att vi blev attackerade av jordgetingar, Gail fick 35 bett o Bungee var helt täckt av de aggressiva krypen!) åkte vi till Paws ’n Effect, där jag skulle hålla ett par kurser till i Mary’s regi. På en kurs hade hon samlat de flesta riktigt duktiga ekipage i USA o dessutom kom det två från Japan. Flera av dem hade varit med i landslaget o många hade gjort DVDer o skrivit mycket i Cleanrun. Så lite nervös var jag faktiskt innan denna kurs började… Men efteråt var alla supernöjda o jag har fått flera förfrågningar om att komma tillbaka o det känns ju som ett gott betyg! :o)

En av träningshallarna på Paws ’n Effect, med superbra matta, samma som i Lotushallen. Tänk om de skulle ha sådan på VM….!
Amerikanska nummerplåtar… lite coolare än svenska… 

Resan till Amerika avslutades med en tävling tillbaka i MA. Det finns ju så många olika klasser i USA o Gail hade varit så snäll o försökt att lära mig reglerna för de lite mer udda varianterna Snooker o Gambler. Det var sannerligen inte lätt men riktigt skoj. Framförallt pratades det mycket om Snooker o jag var halvt uppskrämd inför denna klass… Men vi hade ju en bra lärare o satsade allt, det gick vägen o vi vann! Det var nog bland det häftigaste jag har gjort! För övrigt gick Ina strålande bra på hela tävlingen. Jag tror vi vann fem klasser o fick en 2a- o en 3e-placering! Det kändes som en bra avslutning på en bra resa!

Ina med alla sina priser, duktiga lilla hund!

Miss Lilli



Miss Lilli spanar på fåren…



Det har ju kommit in ett nytt litet liv i vår flock. Nettan har köpt en valp från Britt Perez, efter Sol o Karins Key. Planen är att vi ska ha henne tillsammans, lite som vi har Ina men det är hur som Nettans hund. Hon kommer att bo hos Nettan men jag får låna hem henne då o då :o)). Det är otroligt roligt att ha fått in en ny liten stjärna i vårt team! Och Lilli är verkligen en liten stjärna, så otroligt kavat o positiv. Än så länge har vi inte sett henne rädd för någonting o hon är kreativ o väldigt rolig att träna. Vi har klickertränat henne sedan första dagen o hon älskar att träna, hennes svans går i ett o man riktigt ser hur det knakar i den lilla hjärnan ;o) Jag älskar att ha valp o se hur de utvecklas o gör upptäckter i livet. Och jag älskar denna lilla hund… t.o.m. nästan när hon är uppe på bordet o tar för sig av middagen eller t.ex. biter på den splitter nya 849-kronors datakabeln… Mitt o Nettans samarbete fungerar utmärkt o vi gillar att ha våra hundar ihop. Vi jobbar mot samma mål o är överens om träning o uppfostran. Det är liksom inspirerande att kunna bolla med någon annan o ge varandra uppgifter o läxor.

Tävling
Kom ihåg att anmäla er till Lotushallens tävling i November! Vår duktiga hundfysioterapeut kommer o känner igenom alla hundar för de som är intresserade o det kommer att vara massor med fina priser, grillning o lotteri! Inbjudan finner du i ett tidigare blogginlägg.

Dela på facebook
Dela på email