Tillbaka från den gröna ön, till den svenska vårsolen!

Jag kom hem från Irland i söndags natt, lyckligt o väl, till flygplatsen där bilen stod o väntade… ;o) Men det var med nöd o näppe. Som vanligt när det gäller mig så så ska det ju liksom alltid hända nåt. Varför bara låta det gå smidigt, någon gång, utan dramatik…?

Men först till själva vistelsen på Irland. Jag anlände på torsdagen o även så här års var det lika grönt som vanligt o påskliljorna blommade i kapp med träden. Kursen var fre-sön o det var ett gäng riktigt entusiastiska ekipage som deltog, både med hundar o som åhörare. Alla var lika engagerade, hela dagarna, alla tre dagar. Fantastiskt kul! De som hade varit med tidigare hade utvecklats riktigt mycket på många sätt. De var betydligt bättre på att belöna deras hundar o de hade bättre kontroll på sin handling. Förra gången blev de introducerade i blindbyten o alla hade tagit till sig den tekniken fantastiskt bra, superkul! Riktiga experter hade många blivit :o). I dagarna tre fortsatte vi att jobba med de olika teknikerna i varierande kombinationer o på söndag eftermiddag hade alla blivit ännu några snäpp bättre. På fredagskvällen blev vi hembjudna till en av deltagarna på en fantastik middag. Jättegott o väldigt mysigt att komma hem till folk. På lördagen gick vi på en italiensk restaurang som låg precis vid havet. Både maten o utsikten var superläcker. Dessutom fick jag njuta av min Irish coffee som jag hade längtat efter… ;o)

Så till hemresan. Vi avslutade kursen i god tid, så jag var tidigare än planerat på flygplatsen. Jag tog det lilla lugna o strosade omkring (som om jag hade en hel dag på mig…). När jag gått igenom säkerhetskontrollen o skulle gå till affärerna för att handla några små presenter såg jag att det plötsligt bara var 10 min kvar till boarding, o jag visste att det var en 10 minuters snirklig gångväg till gaten! Shit, in i en affär för att köpa nåt roligt till syskonbarnen som skulle komma denna helgen, insåg ju att jag knappt hade någon tid på mig. Efter lite beslutsångest bestämde jag mig iaf o skyndade till kassan, betalade o småsprang sedan den långa vägen till flygplanet. Väl framme inser jag att jag måste ha glömt det jag hade köpt i affären…! Men hallå, smarta jag hade kanske skyndat lite väl mycket. Frågar personalen, som precis ska ropa upp att det var boarding, om jag skulle hinna springa tillbaka för att jag hade glömt en grej. ”-Nej, det var ju boarding nu.” Hm, insåg att de glömda presenterna skulle reta mig, så jag tog ett snabbt beslut o trotsade personalen. Jag sprang motströms, med fleecetröja, jacka, väska o datorväska, hela vägen tillbaka till affären. Jodå, där låg mina grejer! Sedan var det bara till att åter springa vägen till gaten med hela munderingen medans jag tänkte på hur irriterad jag skulle bli på min dumdristighet om jag missade planet för två små syskonbarnspresenter. Jag var helt genomsvett o trött som bara den. Inte van vid sådana långa o påpälsade spurter. Men det var bara till att springa på, även om jag egentligen inte orkade. Försökte intala mig själv att det var bra träning… ;o) Jag lyckades ganska bra med min egen övertalning för jag råkade till o med springa några gater för långt…! Herregud, folk måste trott att jag var helt tokig när förvirrade jag sprang omkring där fram o tillbaka, flåsande o högröd i ansiktet. Kom iaf fram i grevens tid men vid det laget helt slut o med svetten som rann. Myspys att sätta sig i ett plan i det skicket. Till råga på allt hamnade jag mitt bland en klass med danska gymnasieungdomar…. I say no more… :o/ Var jag så’n när jag va typ 16?? Hoppas sannerligen inte det… Well, well… kom i alla fall hem till min sköna säng o mina älskade hundar fram på småtimmarna. Somnade ovaggad, med överraskningsförrådet laddat inför den kommande helgen… ;o)

I veckan har jag njutit av att plantera vårblommor hemma o det har varit fullt med kurser på banan. En riktigt härlig vecka och massor av roliga hundar o utvecklande träning. Här kommer några förevigade stunder.