Jenny Damm

Jenny Damm

Tredje gången gillt…?

Världens sötaste Zaa har blivit opererad – för tredje gången gillt…



Jag hoppas att detta ordspråk stämmer. Hoppas, hoppas, hoppas. I måndags åkte jag, Zaa, Ina o Ogin tåg upp till Västerås o Maria för att få Zaa’s bog undersökt av vet Lennart Sjöström på Strömsholm o Stefan på Redog. Jag har Ina för Nettan är i Sälen o min kära mor fick passa Elvis o min kära granne hade Lotus för att det inte skulle bli allt för många hundar på tåget. Zaa har blivit bättre men helt klart inte bra. Efter undersökningar så kom vi överens om att göra en artroskopi för att se hur leden hade läkt o eventuellt göra ytterligare ingrepp. Musklerna konstaterades oxå mycket korta o spända så något var uppenbart inte som det skulle. Så på tisdagen åkte jag o Maria till Strömsholm för att lämna in min lille guldklimp. Jag tyckte så synd om honom.. Han är så skön den lille hunden, alltid lika positiv. Jag lämnade över honom till personalen o han travade hoppfull iväg med den okända tjejen. Sedan var det bara att vänta på att Lennart skulle ringa o berätta vad han hade sett o gjort… Lååånga timmar.



 Vi åkte med de andra hundarna o tränade i Kungsörshallen för att fördriva tiden o aktivera resten av gänget. Kul att se hallen. Bra underlag o fin hall! Men något jag insåg att jag uppskattar med Lotushallen är att man inte behöver plocka fram o bort hindren… Vi tränade bl.a. några passager från MyDog som definitivt behövde finslipas. Sedan tog vi tiden i en start där det fanns ett intressant vägval. Just i denna situation skiljde det inte mer än 1/100 sekund. (den gröna vägen var snabbast) Visst, en hundradel kan vara avgörande men skillnaden kan ju oxå bero på knapptryckningen…



Vilket håll går snabbast? Avståndet mellan #3 o #4 var lika lång men den gröna vägen, åt vänster är mer naturlig o snabbare samtidigt som den röda vägen gav en bättre o mer naturlig väg till tunneln. Man får ju ta i beaktande oxå hur bra ens hund är på de olika svängarna. Hur tajt den kan bli, vilken fart den brukar ha osv.

 Efter lunch ringde äntligen Lennart men det var väl med blandade känslor jag tog del av informationen. Leden hade varit kraftigt inflamerad, musklerna förkortade o en del av OCD:n hade fortfarande inte kunnat läka. Troligtvis för att det första gången gjordes så dåligt o att leden vid andra operationen var riktigt illa däran. Så Lennart fick skrapa bort det benlager som fanns på den oläkta delen o göra nya microfrakturer så att nytt ärrbrosk ska kunna bildas… Lennart var halvpositiv men Stefan o Maria på Redog är mer positiva o har gett mig ett detaljerat o strikt rehab-schema. Nu är det hårdsatsning igen. Vi är tillbaka på ruta ett men han bara måste bli bra. Shit vad jag älskar den hunden. Jag vill bara att han ska bli bra nu o få ett normalt o roligt liv. Jag har bokat in simning hela våren, han kommer att få behandling av Sophie o om tre månader ska jag tillbaka till Lennart o Stefan. Då hoppas jag verkligen att det kommer att vara positiva besked de har att ge mig. Men det är ju bara till att inse faktum. Jag är glad om han kan få ett hyfsat normalt liv. Förmodligen kan han bli en fungerande vallhund o kommer han bli så bra att han kan träna agility så blir det en bonus. Det gör så ont i hjärtat på mig. Dels för hans egen skull, om han inte kommer att klara av någon agilityträning. Tänk att sitta o titta på det bästa du vet, hela dagarna, o aldrig få vara med… O dels för min egen skull. Tänk att du vet att du har världens potential i en hund o att du bara älskar att träna med den o så går det inte… Jag hoppas, hoppas, hoppas o kommer att göra allt för att denna operation ska bli tredje gången gillt o att vi båda så småningom ska kunna göra det bästa vi vet..! 

Zaa, Ogin o Ina samsas om platsen under bordet på tåget. ”Min bror o jag…” Tur man har ett stöd i livet!!

MyDog

Äntligen var det dags för årets första tävling! Vi hade verkligen längtat. Ina o jag hade inte tävlat sedan VM i oktober o resten av ligan inte sedan Tidaholm två veckor innan. Sammanfattningsvis kände jag att vi var något ringrostiga. Det första loppen hade jag inte tillräckligt med jävlar anamma o Nettan var tvungen att piska igång mig lite. Sedan gick det bättre o Ogin o Elvis lyckades ta 1:a respektive 2:a-platsen i fredagens agilitylopp. Ina hade även hon ett strålande lopp på g o hade troligtvis gett pappi o bruna broren en match om hon bara hade tagit en tunnel i slutet av loppet rakt fram istället för att svänga… Jag kom lite efter visserligen men det kändes som att vi kanske oxå har tränat lite för mycket på ”fel” tunnelingång… ;o)
Här kommer en liten film från några av loppen.

Planering, bokning, kurser
Nu har jag äntligen fått lite struktur på den kommande våren o sommaren. Det kommer att bli ganska många utlandskurser o det ska bli väldigt skoj. Som tur är har jag min kära vän Nettan som hjälper mig med hundarna när jag är borta (o tusen andra grejer!). Hon är guld värd den tjejen säger jag bara. Vad hade jag gjort utan henne…??!! Nu kommer hon även att hjälpa mig med Zaa’s rehab o det är tur det. Annars hade jag nog snällt fått stanna hemma…

Den första resan kommer att gå till Japan. På måndag natt kommer jag att sätta mig på tåget mot Kastrup för att sedan flyga vidare o korsa hela Asien o landa i Tokyo. Det ska bli riktigt spännande. Jag har aldrig varit i Japan tidigare men jag älskar ju japansk mat :o). De satsar stort på agilityn o de har utvecklats enormt de senaste åren. Jag hoppas att jag kan ge dem inspiration o tips för att ta sig ytterligare framåt!

Jag kommer också att åka till Polen, Turkiet, Spanien, Italein, Danmark o Irland. De tre förstnämnda är alla nya kursländer o jag ser fram emot varje resa. Speciellt till Turkiet för där har de precis startat upp agilityn o min kurs kommer att vara den första i landet, någonsin. Intressant o otroligt kul!

Lotushallen…
…är fantastisk! Tänk vad underbart det har varit att ha tillgång till en hall denna vinter. Jag njuter av varje sekund jag är där för att ha kurs o träna mina egna hundar. Bokningarna har kommit igång rejält o alla som har varit där verkar trivas riktigt bra o det är ju skoj. Övernattningsrummet o TV-anläggningen har oxå börjat användas, o jag tror att möjligheterna för vidareutveckling är obegränsade! :o)

Lite av varje sedan sist
Här nedan följer lite bilder sedan jag skrev sist.

Bröderna brothers. Sötare o bättre polare får man leta efter…

SNÖ i Slättelyngaskogarna. Dogs like! :o)
Pappi o brune leker. Det hör inte till vanligheten att Elvis leker med någon…

Lotus, Elvis, Zaa o Ogin på snöpromenad, underbart!

Filip på spark-tur på en strålande nyårsafton i Tyringe!

Pappa Niklas manövererar både spark o vagn… Ser lite trixigt ut, men de for fram på den ishala vägen i full fart utan problem…:o)

Nyårspromenad!

Ännu en snöpromenad. Moster Jenny o alla hundar är o hälsar på i Borås. Felix fyller år o så måste man ju träffa sina sötaste syskonbarn ibland! Om Felix får välja går man ”off track”… ;o)



Nåja, plikten kallar. Nu ska jag börja med bokföringen, massera Zaa o göra några böjövningar med hans ben. Håll alla tummar o tassar ni kan. Jag behöver mycket positiv energi riktad på älskade Zaazas bog så att den blir bra!