Jenny Damm

Jenny Damm

13 timmar i Sverige

Onsdag 23/9

Nu var man både hemkommen o ivägrest inom loppet av några timmar. Vi anlände med minibussarna i Malmö vid 24-tiden igår. Åkte med Nisse upp till Tyringe där jag sov några timmar, fick umgås lite med hundarna o packa om väskan för att sedan ta tåget till Kastrup o flyget vidare till Irland. Denna gång fick jag lämna alla mina hundar hos Nettan… trist men jag vet ju iaf att de har det bra!! Ogin har passat Alice hela veckan o jag tror faktiskt att han har jobbat sig in som ny favorit på Elisabeth Ohlssongatan i Tyringe… ;o) Zaa har nog inte lyckats fullt lika bra o gamle han jobbar på som vanligt, styr upp tillvaron rent allmänt ;o) Elvis o jag hade ångest båda två när jag skulle åka idag…
slovenian roughhaired pointer, Perdie, 7 mån. Ska bli Malahides nya agilitystjärna :o)

Hur söt får man bli?

En mycket trevlig hund måste jag säga!

Jag ska ha kurs här i tre dagar o det är nu tredje gången gillt jag är här över. Jag har fått många positiva rapporter om att alla utvecklas fint på den gröna ön o i kväll har jag även fått se det på film. Riktigt kul! En av dem har kvalat till den internationella klassen på Crufts nästa år! Nu är det dags att sova, fortsätter så småningom…

25/9
Har inte haft tid att skriva vidare förrän nu, här har det varit fullt upp! Kursdagarna har gått jättebra o idag är då sista dagen. Det har verkligen hänt grejer här sedan jag kom första gången. Vissa av dem är riktigt duktiga men alla har blivit betydligt bättre o snabbare. Oerhört tillfredställande att jobba då :o). På kvällarna har vi varit hemma på middag o ute o ätit, god mat o trevligt sällskap! Vädret har varit kanon en regnskur o annars sol o torrt.
VM, Dornbirn, Österrike 2009
Så var VM över för detta år oxå. O man är fylld av massor av nya upplevelser o erfarenheter. Österrike var otroligt fint o hallen låg precis vid Alperna, vackraste läget genom tiderna! Resan ner gick bra men jag mådde bara så himla illa hela vägen :o( Kunde knappt få i mig någon lunch o jag blev inte helt bra förrän nästa dag.
Arenan, hindren o annat materiellt var bra ordnat, men organisationen hade lite brister. Speciellt vad det gällde info, startlistor o sådant. Startlistor för andra loppet fanns helt enkelt inte utan man fick liksom räkna baklänges för att veta sitt eget startnummer o för att veta vilket nummer som var inne. Onödigt stressmoment.
Träningen
Åsa o jag åkte in tidigt på torsdagen för att se så mycket av träningen som möjligt. Träningen är liksom nästan det roligaste o där du verkligen kan studera olika länder, hur de tränar o vad de har för handling. Eller vad de inte har för handling ibland. Men oj vad allt utvecklas ändå, vilken bredd det är på riktigt duktiga ekipage nu!
Vår egen träning var ganska sent på eftermiddagen. Jag hade planerat ganska väl vad jag skulle köra under dagen o jag höll mig till min plan o var väldigt nöjd med både mig själv o Elvis. Det var bara helt sjukt varmt o jag insåg att det nog skulle bli det under tävlingsdagarna med. Å mycket riktigt, det kändes som att man hade på sig en termooverall mest hela tiden, trots att man tog av sig så att byxorna blev shorts. Vår landslagsdress känns inte speciellt agilityanpassad faktiskt. Mer liksom bruks o lydnadsanpassad, där man ska röra sig långsamt i kallt väder… Nåja, färgerna är i alla fall fina o utmärkande, det är lätt att hitta sina lagkamrater! :o)
Fredag
Först var det invigning o i svenska båset hade vi fullt upp med utsmyckning av både oss själva o hundarna. På VM ska det minsann inte missas vilket land man tillhör! Tror faktiskt att Richard o Patrik blev snyggast med sina flaggor i håret, tyvärrr har jag ingen bild på dem, ska se om jag kan fixa!
Första klassen var lag large så det var bara att förbereda sig för start. Banan kändes bra o vi alla hade en väl genomtänkt plan i laget. Sven gick ut först o gjorde ett stabilt o fint lopp. På ett ställe gled Flax ut bara men Sven lyckadesrädda oss, med en hårsmån. från disk! Bara 5 fel, bra jobbat! Mette o Tux gick ut i mitten, det såg oxå himla fint ut o de fick bara en oturlig rivning. Så var det jag o Elvis. Nervöst men härligt att gå in sist o veta att om jag sköter mig så är vi med i matchen! Elvis kändes bra laddad o jag likaså. Lagom nervös. Starten blev kanon, hade varit lite osäker på den på banvandringen så när den flöt så bra så kom jag in bra i loppet. PÅ ett ställe fick jag dock en fulsnurr. Jag visste att jag kunde bli sen efter säcken för det var en passage jag var tvungen att hålla honom lite noggrannare i innan. Mkt riktigt, jag blev sen efter säcken o jag fick lösa det med plan två. Kostade tid men inga fel. Resten gcik i princip som planerat o Elvis kändes riktigt lyhörd o koncentrerad. Nollan var i hamn, hur gött som helst! Låg 7a inför agilityloppet. Inte illa alls :o).
Smalllaget fick in tre bra lopp o sammanlagt bara 10 fel, de var oxå med i matcen, kul!!
Medium fick tyvärr disk i första klassen.
Lagklass agility large
Redan på fredagkvällen skulle lagen avgöras. Agilitybanan hade en svår passage i början o den klurade jag länge o väl på. Men jag tyckte jag hittade en bra strategi o Elvis är bra på att gå förbi tunnelingångar som var fallet. Resten av banan var skön o rolig, många handlingsval men jag hade bestämt mig till slut. Lag efter lag diskade sig o vi insåg att vi hade en bra chans. Men tyvärr blev det disk för oss också. O jag vaknade upp ur min lilla bubbla o kunde inte riktigt komma tillbaka till koncentration tyvärr. Började fundera på om jag skulle köra på o satsa på ett individuellt lopp eller om jag fortfarande skulle köra lagmässigt enligt planen. Det blev liksom inget utav det… :o( Jag följde inte med på linjen som jag hade tänkt i början så jag hamnade i ett mellanläge vid tunnelpassagen. Där stod jag, helt riktad mot tunneln o ropade, inte så lätt för stackars Elvis att förstå… :o( Resten av banan hade jag oxå svårt att komma tillbaka till koncentration. Va riktigt irriterad på mig själv efteråt.
Ryska laget imponerade i den starten. Bara sa tunnel o sprang. Coolt, ska träna på det.
Jag o Elvis i hopploppet.
Resten av helgen skulle jag ju inte köra mer så jag kunde i lugn o ro vara med o hjälpa till på banvadringarna för de som önskade. Kul med en uppgift att engagera sig i! Dessutom kunde jag för en gångs skull titta på alla ekipage jag ville, det var en ny upplevelse! Men förstås hade jag mycket hellre kört… Jag gillade verkligen båda de individuella banorna med, svängar, svängar o flyt!
Höjdpunkten var självklart när smallaget tog silver! De hade det ganska jobbigt innan start kan jag säga men väl på startlinjen skärpte de upp sig o gjorde en otroligt bra insats! Hela jag sprudlade av lycka, äntligen lite utdelning till Sverige!!! O äntligen en härlig anledning att dansa loss på banan efteråt.
Nu måste jag förbereda mig för dagen! Kanske återkommer med fler reflektioner från VM…
Dela på facebook
Dela på email