Jenny Damm

Jenny Damm

Norrlandsluft som uppladdning (+lite annat…)

Det var ju ett bra tag sedan jag bloggade sist o ska jag skriva ingående om allt vi har varit med om så kommer det att bli en hel roman. Tror jag kortar ner det mesta lite… OBS, Klicka på bilderna för att få dem större!

Jutlandia Cup…
…var jag ju på väg till sist jag skrev. Det blev en kanonvecka med smolk i glädjebägaren. Dagarna innan vi skulle resa fick jag ett mail från DKK att Elvis inte fick delta i tävling i Danmark pga av att han har amputerat en bit av sin svans efter en skada. Givetvis blev jag helt bestört o kände bara att jag inte fattade någonting. Vad spelar det för roll att en BC har ca 2 cm kortare svans? Jag har tävlat med honom i drygt 6 år i Danmark med en amuterad svans, hallå, vad är problemet??!! Någon tycker att det är orättvist att jag ska få lov att tävla med Elvis när en annan tävlande Danmark som själv har sökt dispans för sin hund med skadad svans inte får det, så därför meddelade någon DKK att jag minsann oxå hade en ”kuperad” hund. Jag blir bara så trött. Varför kan inte människor bry sig om sådant som är väsentligt, om sådant som förbättrar vår värld, våra egna eller andras liv…?? Visst, lagen må kanske vara sådan att man inte får tävla med en kuperad hund, men någonstans måste det väl ändå finnas lite sunt förnuft. Jag har då inte önskat att Elvis skulle vara tvungen att ta bort en bit av sin svans. Inte direkt av utställningsskäl (om jag nu hade sysslat med det) o inte heller av agilityskäl. Jag kan förstå om det gäller de s.k. kuperingsraserna, som dobberman, cocker, rottweiler mfl. där det faktiskt kan finnas ett intresse i att ”skada” sin hund för att få den amputerad. Men att dra alla över en kant tycker jag är väldigt märkligt. Vem tjänar på det??? Inte direkt hunden, som det nog var tänkt med lagens syfte.

Hur som, efter många om o men fick jag starta ett lopp om dagen, som uppvisning utom tävlan. Men det var med nöd o näppe. Någon missunnade visst Elvis det nöjet o försökte sätta stopp för det med. Men som lite plåster på såren stöttade majoriteten av alla tävlande mig o ingen förstod riktigt någonting. Det är ju inte bara tråkigt att inte få tävla i Danmark, det är ju oxå grymt trist att inte få träffa alla vänner som man har fått genom åren i vårt grannland. Det var en pågående svans-diskussion ca 20 tim per dygn, varje dag i en vecka. Jag hade ju även med mig Ina o efter en dag när hon hade placerat sig på pallen kom de o sa att någon uppmärksammat att de minsann tyckte att Ina oxå hade en kort svans… Då trodde jag bannemej att jag höll på att bli skogstokig. Det enda jag ville var att få köra agility o tävla med mina älskade hundar, men plötsligt kände man sig som världens bov som hade gjort något riktigt kriminellt… jag kan säga att det var lite svårt att fokusera emellanåt.

Jag ska ta reda på mer fakta, men vi har ju ett problem med denna danska grundlag. Nästa år går NM i Danmark, hur många hundar får inte lov att vara med där pga att de har blivit av med en bit av sin svanstipp? Jag vet nu fyra BC som har fått svanstippen skadad, två av dem var på agilityplan när det regnade o pälsen snodde sig runt hindren.

Förutom denna trista svanshistoria hade vi en underbar vecka. Vädret o tävlingsplatsen var toppen o vi hade det riktigt trevligt på kvällarna. Förutom en kväll då Ogin satte i sig 42 dl torrfoder… hoppsan.

Tävlingsmässigt lärde vi oss en hel del. Det var roliga banor o hård konkurrens, tävlande från hela Europa o även Ryssland. Ina fick till flera strålande resultat med pallplats o Ogin tog en pinne i ag2 (som jag inte riktigt kunde ha till nåt sen, men det var ju kul). I hopp3 kom han 4a i nån klass vad jag minns. Det var jag riktigt nöjd med i det startfältet.

Snapphanefejden
Efter Danmark var det bara till att vila upp sig några dagar o ladda om till vår svenska Snapphanefejd. Det kändes helt underbart att plötsligt få tävla helt lagligt med alla mina hundar!!

Jag minns inte riktigt alla resultat men extra kul var i alla fall att Ogin tog två pinnar i ag2 o dessutom ett cert i hopp3. Det var en riktigt klurig hoppbana med svår slalomingång. Han gick väldigt fint runt hela banan o satte slalomingången perfekt, helt på egen hand! Ina o Elvis turades om att få till endel toppresultat under veckan o jag var generellt sett nöjd. Som pricken över i:t vann Ina Cupen på fredagen o jag o Nettan blev 1000kr rikare!

Oxie
Veckan efter Snapphane var det tävling i Oxie o där fick jag till en riktigt fullträff. Ina vann hoppklassen o Elvis kom 2a. Elvis vann agilityklassen o Ina kom 2a, sedan vann Ogin ag2 o tog därmed sin sista agilitypinne! Så borde man alltid köra… ;o) Det bästa av allt var nog ändå att jag vann en så fin inbunden bok om fiskar o reptiler :o) Tack Oxie!!

Diverse
Efter det var det bla dags att fira min kära mor som fyllde 60. Det gjorde vi på min systers båt i Varberg. Shit. Nostalgi. Saknar båtlivet!!

I augusti hade jag ganska mycket kurser här hemma. Bland annat kom vi igång med en valpkurs som var planerad sedan länge. Ett gäng på fyra stycken, med unghundar har gått ihop o bokat in regelbundna träningar. Det känns otroligt roligt att få följa alla från början.

En dag kom oxå den gamla samordnaren för tidigare JRT-lägren hit. Susan med familj o några kursare kom för träning. Så roligt att se dem! Jag fick dessutom en fin födelsedagspresent, övernattning i deras stuga o middag :o). Det ser jag fram emot!

Ungern
I slutet på augusti åkte jag o Martina till Ungern. Först skulle jag ha en tvådagarskurs o sedan skulle vi tävla i tre dagar. Vi hade en otroligt lyckad o spännande resa. Bortsett från lördagen var det supervarmt varje dag o jag höll på att smälta bort när jag höll kurs. Men det var tappra deltagare som höll fokuseringen uppe trots gassande solsken. Jag var glad att jag åtminstone fick stå still eller röra mig sakta, sprang man höll man på att försmäkta…
På vägen dit stannade vi i Prag för några timmars sömn o för att få en skymt av Tjeckiens huvudstad. Och dagen innan kursen hann vi turista lite i Budapest, de var ju inte superduktiga på engelska så kommunikationen blev lite smålustig ibland… Se vår lilla lapp nedan…

”Do not disturb, please. Hunden schlafen, Danke” Meddelande på dörren till hotellpersonalen.

Jag o Martinas Ungrare i Budapest. De kände sig nog hemma på denna resa.

Här hittade vi ett torn som vi klättrade upp i. Shit vad rädd jag var. Jag gick steg för steg på ren vilja. Men ack så nöjd jag var efteråt… ;o)


Tävlingarna
Boendet kunde vi då inte klaga på. Vi bodde i en fin, stor stuga ca 10m från poolen o 20m från agilitybanan. Så skulle det alltid vara!
Resultatmässigt kunde det väl ha gått bättre. Visst, jag körde 12 lopp om dagen o man kan ju fundera på hur fokuserad man är inför varje lopp när man mest springer o byter hundar hela tiden… Men jag tycker ändå att jag hade lite otur. I de handlingsmässigt bästa loppen fick jag tex fel på uppfart gunga o onödiga vägringar för att jag tog bort någon hand för tidigt. I de lopp som jag nollade blev det någon stor sväng som kostade tid, Elvis o Ina var oxå lite slarviga på kontaktfälten i början på helgen tyckte jag, så jag fick ta om flera gånger… :o( Men några hyfsade placeringar blev det, minns inte riktigt i vilka nu för det var ju så många lopp… Men oavsett var det himla kul att tävla för VM-domarna o att få tävla mot så himla många duktiga ekipage från hela Europa. Någon fegkörning funkade minsann inte, då åkte man direkt. Jag fick chans att prova många olika handlingsalternativ eftersom jag hade tre hundar o det var himla spännande. Martina lyckades väldigt bra i några lopp o hon kammade hem en HP-skrivare! ;o) Sorgligt nog blev Troya svårt magsjuk så henne fick hon stryka från 6 lopp… :o(
Efter söndagens tävlingar var det bara till att packa ihop o puttra hemåt. Vi körde non stop hela vägen o det gick oförskämt bra.
Tack Martina för en superrolig o spännande Europa-tour!
Hemma igen
Efter ungern var det dags för fler kurser här hemma o sedan for jag upp till Borås för lite familjeliv. Lisa fyllde 5 år så det var kalasdags. Dagen efter gick vi ut i svampskogen i det härliga vädret o det blev en sån där riktigt lång goedag med fika o massa svamp.
Lisa o Lotus på svampjakt. Lotus älskar att plocka svamp (eller att titta på den) o då o då bjuder Lisa på ett blåbär om hon hittar det. Lotus favoritgodis!

Olivia gillar mest av allt fikapauserna. Hon är expert på att tigga o stjäla.

Syster, barn o Elvis hittar nåt spännande att titta på. Barn o hundar är lika naturintresserade, kul!



Norrland
I söndags åkte jag till Partille för att tävla innan jag o Elin skulle bege oss ut på en liten road-trip till Umeå för vall- o agilityträning (Böstabyns kennel & JL-hundkurser) o Joakims stuga i Ö-vik. I Partille sken solen o det är alltid en bra arrangerad tävling. Synd bara att det var lite få starter. Ina gick riktigt bra, i agilityklassen halkade jag o fick ett litet stopp, men ändå en 2a-plats. I hoppklassen körde vi så tuvorna rök o då blev det vinst. Elvis fick även han två bra lopp men i agilityklassen väntade han inte på mitt släppkommando på A-et o då valde jag att ta om, i hoppklassen rev han tyvärr sista hindret för att jag stannade för tidigt. Synd, loppet för övrigt var riktigt toppen. Med Ogin insåg jag att jag håller på å fegar o blev irriterad på mig själv. Stackars hunden vet ju inte var han ska. Nu måste det bli ändring. Offensivt ska jag köra, för att han ska komma till sin rätt, hur svårt kan det va!!??
Men hyfsat nöjd, trots allt, började vi vår resa mot norr. Det gick som tåget o jag tror att vi kom fram vid 04.30. Några timmars sömn blev det innan kursen jag skulle ha på måndagen :o). Johan som vi skulle bo hos steg upp i ottan o tog emot oss nattmänniskor, snällt!
Kursen var riktigt skoj, roliga hundar på lite olika nivåer. Det kändes minsann inte att man knappt hade sovit, dagen flög fram!
Efter kursens avslut påbörjade vi vår egen träning… o så fortsatte det under veckan. Upp i ottan för ett morgonpass innan frukost. Ut igen, träna, snabb fika o träna igen, äta lite o så träna tills mörkret föll. Lite olika upplägg för varje dag men vi hann med fyra pass om dagen, två med agility o två med vallning.
Vi hann oxå med en underbar svamprunda, Johans svärmor Stina tog med oss till hennes bästa ställen snäll som hon är! Här oplockar vi o dricker lite kaffe i en solglänta. Joakim o Johan njuter o har det inte obra…

Joakim hittade svart trumpetsvamp!! Vilken lycka. Killen har ju knappt plockat svamp förr, men han hade oanade talanger…! ;o) Så goda de va!

Pappi o Jimi somnar sida vid sida när jag o Joakim skördar ett trattkantarellställe. Lika på många sätt märker man, far o son…
Foto: Joakim Forsgren

Här har ett kort hamnat lite fel, men går inte att flytta… :o( Som avslutning åkte vi till Joakims stuga vid Höga kusten utanför Ö-vik. Underbart ställe. Här är utsikten från en klippa.

Full fart på kursen! Härligt väder, härliga människor o hundar. Inte helt obra! ;o)
Foto: Joakim Forsgren

Joakim tränar på grundsvängen… den borde sitta nu kan jag tycka… ;o)Foto: Håkan Hägglund

Ogin gjorde stora framsteg i Norrland vad det gällde vallningen. Över en natt växte han otroligt! Riktigt roligt o inspirerande. Johan o Håkan är otroligt duktiga på att plocka fram det bästa hos varje hund på ett mycket positivt sätt. Det första jag gjorde dagen efter jag kom hem var att gå ut till fåren. O då kom jag plötsligt ytterligare flera steg fram med Ogin. Underbart! Nu ska jag bli flitigare med träningen när jag vet hur jag ska jobba vidare.Foto: Joakim Forsgren

Elvis är alltid som en dröm att köra. Kul att ha någon som tittar o kritiserar, så att man lättare kommer tillbaka i formen igen. Önskar att jag hade mer tid o fler får. Vad kul det är!!
Foto: Joakim Forsgren

Jag hade även med mig Ina upp. Det var riktigt skoj. Har aldrig sett henne valla men har hört gott om henne. Hon var en riktigt skön hund även i vallningen fick jag bekräftat. Låg, fin stil så att man knappt såg henne ovanför grästuvorna, snabb som en vessla o härlig känsla. Johan fick mest sköta träningen med henne o jag tror inte att han misstyckte.
Foto: Joakim Forsgren

Elins moss, fick slipa formen för Young handler. Vi håller alla tummarna för att de vinner o får ett wild-card till SM!!!
Foto: Joakim Forsgren

Mycket unghundsträning blev det. Superskoj! Här är Håkans fina Moss, efter Mosses Jim o Böstabyns Ina. Han hade riktigt sköna moves o en härlig närvaro o känsla. Det kan nog bli nåt!
Foto: Joakim Forsgren

Elins Lix, efter Liah o Böstabyns Ike. Även han utvecklades o såg himla fin ut. Elin var supernöjd med Lix i både vallningen o det lilla hon gjort inför agilityn. Kul hund med bra driv o huvudet med sig!

Foto: Joakim Forsgren O så min egen lilla goa Zaa-tan ;o). Johan fick träna honom i vallningen. Jag känner att jag lätt blir irriterad när jag tappar kontrollen så jag överlät det hela till Johan. Klokt gjort, han gick jättefint med honom. Nu har vi börjat o tänt honom o nu ska han få mogna o vila helt ett tag innan vi fortsätter med vallningen. Zaa lärde sig en hel del Norrländska där uppe. Tex ”-Vars e fåren?” ”-Jag hatar att oträna!” (Zaa efter att ha fått vila en eftermiddag i huset istället för att följa med ut o träna…) och det mycket norrländska ”-schou”.
Foto:Joakim Forsgren

Elvis barnbarn, Jimis son o Johans Nip (mamma Böstabyns Giah). Cool hund! Lugn o hur go som helst. Lyhörd o arbetsvillig i vallningen o annan träning.Foto: Joakim Forsgren

Jag skyddar mig mot myggen, så att man kunde stå ut att träna in i det sista. ;o)

Ogin o Elvis badar i en bäck. Coola ögon va! Nästan så man tror att han var en av figurerna i spökhistorierna jag drog om kvällarna… ;o)

Foto: Joakim Forsgren

Hemfärden gick hur bra som helst o när jag lämnade av Elin i Göteborg kunde vi nästan tänka oss att åka tillbaka till Umeå. Det var ju nästan olångt…! ;o)

Tack Johan med familj, Håkan o Stina, Joakim o Elin för en riktigt fantastisk vecka!! Mycke bättre kan det inte bli :o) Ser fram emot nästa träningsträff.
Uppladdning
Norrlandsturen fick bli uppladdningen inför VM. Det kändes som en klockren uppladdning. Jag brukar ju aldrig träna så mycket inför ett mästerskap så det återstår att se om det var rätt strategi. Jag fick i alla fall samla norrländsk energi o det var inte dumt alls! Nu ska jag packa det sista o sen drar jag o hundarna mot Hässleholm. Jag ska lämna av några hundar till Nettan. Hon får ha några extra under VM… Sedan ska jag till Irland direkt efter att vi kommer hem från Österrike, då får hon passa Elvis med. Vad hade jag gjort utan henne? Tack för att du passar mina hundar o för att jag får låna din Super-Ina!!

Om det är någon som undrar så har Nettan gått o blivit lite smalare. Lilla Alice föddes för nästan precis tre veckor sedan nu. Eller lilla o lilla… hon vägde 4,7 kg.

Som sagt, packdags! Ska se till att det blir uppdaterat lite mer frekevent i fortsättningen… Ha det!
Dela på facebook
Dela på email