Picture of Jenny Damm

Jenny Damm

The change we need

Efter i onsdags känns det lite som att vakna till en ny värld. Tänk att Obama faktiskt kommer att bli USA’s nästa president. Det är stort, väldigt stort. Och det är bra, väldigt bra. Det känns som att världen sköljs över med en våg av hopp liksom, allt känns lite mer ljust och positivt. Men ändå så tänker jag att det är väl bra konstigt ändå att det är så otroligt och fantastiskt att en svart (ja, i alla fall halvsvart…) man nu kunde bli president i USA. Det är väl egentligen bra konstigt att det överhuvudtaget kan spela roll vad man har för hudfärg, i något sammanhang. Det är trots allt år 2008 och vi människor sägs ska vara rätt smarta… ja, man kan ju börja tvivla på det ibland. Men nu kanske vi har blivit en lite smula smartare då i alla fall, eftersom vi kunde tänka oss en halvsvart man på en av världens mäktigaste poster. Ja, vi säger så, det känns ganska positivt! :o)

Just har jag typ 24-timmarsrace med min dator. Jag sitter och skriver på artiklarna till Cleanrun. Det är alltid för himla jobbigt att komma igång, men sedan när man väl har börjat skriva är det riktigt skoj. Jag gillar att skriva om jag bara har tid. Mina pauser blir i skogen med hundarna, det är skönt att rensa hjärnan lite mellan varven.

I veckan har Elin och hundarna varit här och vi har haft det riktigt bra. Mysigt och roligt att ha dem hemma och vara sambo för några dagar ;o). Eftersom det blir mörkt så tidigt och jag har haft kurser under dagarna så riktade vi in oss på agilityträning. Elin har precis satt igång med York och han ser riktigt lovande ut. Smidig som tusan med sin långa kropp, en härlig vilja och lätt till samarbete. Jag hade lite småträning med dem varje dag och så fick Elin träna själv mellan varven och det gick framåt som tåget, kul! Mellan kurser, träningar och andra uppdrag gick vi härliga promenader. Det är en gedigen skara man har med sig allt som oftast. Basflocken är mina fyra och Sunny, grannens golden. Nu tillkom då även Moss och York, det blir sju. Härligt, det gillar jag, då känner man att man minsann gör nytta i skogen! ;o)

Jag fick mig ett gott skratt när jag läste Elins blogg, en klockren beskrivning av mina hundars personligheter:

”Roligt att träffa Jennys hundar oxå, de är sköna personligheter alla 4!

Lotus med sin lite jobbiga/dryga men samtidigt underbara personlighet. Den hunden är speciell, man kan inte bli irriterad på honom fast han ofta står ivägen när man tränar, stjäler ens leksaker och vägrar släppa osv osv.. Jag tycker så mkt om honom, kloka fina blåöga. Sen har vi Elvispen, Sveriges största ”mammagris” och så gulligulligullig! Släpper inte in många på livet men charmig som få! Axl med alla hans påhitt och trix. Alltid lika positiv och glad, det är inga bekymmer som vilar på den grabbens axlar! Ogin a.k.a Ogge-bogge med sina kramar och närgångna mysstunder i soffan på kvällarna. Lillkillen har blivit stor och ser riktigt läcker ut på banan, en kronprins är född.”

Tack Elin och hundarna för några härliga dagar! Ogge hälsar att han gillar slutet på beskrivningen och att han instämmer helt… ;o)

Jag är lite orolig för min älskade blåöga. Han ville inte riktigt äta sin mat förra helgen och så kräktes han två gånger. Han äter alltid upp sin mat och kräks sällan. Så jag åkte med honom till veterinären. Hon trodde att han kunde ha en halsinfektion och fick antibiotika och någon magmedicin. Sedan pratade jag med min kusin som är veterinär och hon sa att det lät lite som njursvikt, shit pomfritt… in igen och ta blodprov, i vilket fall som helst kan det vara bra att ta på en så gammal hund, tack bästa kusinen! Men som tur var, alla lever- och njurvärden var bra, oj va skönt att veta att alla värden är bra på honom! Men vet sa att infektionen var ganska kraftig så antibiotikan skulle förlängas. Då trodde jag att allt var frid och fröjd. Men nu kräktes han här på morgonen igen. Usch, hatar när hundarna är sjuka… Man blir så maktlös. Om det bara var en infektion så varför fortsätter han att kräkas…? Får ringa vet imorgon igen. Älskade Lotusgubben. Han är pigg och som vanligt annars. Tränar jag med honom så är han helt galen och det är alltid 110% på den gamle mannen. På kurserna är han med och i fullt fokus varenda sekund. Det kan ju hända att jag behöver visa något med honom. Och verkar jag inte behöva honom så illustrerar han själv när jag visar en kursdeltagare någonting. Å är han inte med mig ute på banan, så tigger han korv ur någon ficka eller bulle från någon vid fikabordet. Komposthagen där de andra sitter putter han bara upp och går ut ur, utan en tanke på att det skulle vara fel. Det är inte honom värdigt att vara bakom galler. De andra sitter snällt kvar… Ja, det är bara till att hålla tummarna för att det inte är något allvarligt.

I tisdags var Lotta och Jessica här från Råådalen. Lotta har ju Elvis-linnvalpen Neil och Jessica har en ny ung sheltie. Det var två riktigt fina unghundar. Oj, vad jag gillar Neil och oj vad han var lik Elvis… kan det ha ett samband tro? ;o) Snabb som en vessla och lite smågalen på sitt eget lilla vis, pappa upp i dagen. Jessica och Kenzo utvecklades riktigt fint under dagen med, det ska bli kul att se de båda på banorna framöver. Jag tog lite bilder när de var här men de får tyvärr vänta. Batteriet är slut i min kamera och jag har tappat bort laddaren, typiskt mig. Har beställt en ny. Typiskt med att jag gör det först när batteriet tar helt slut…

Förresten, grattis på farsdag alla pappor! Hoppas att ni får en skön dag :o). Speciellt en hälsning till min egen pappa, som inte hann få mitt kort via snigelposten innan helgen :o( Jaja, nå’t att se fram emot imorgon förhoppningsvis.